Industri
SSAB: ”Stål utan kol kräver utbyggnad av elnätet”
Fossilfri stålframställning ställer stora krav på elnätet. Här svarar SSAB:s teknikchef på en lång rad frågor om miljardprojektet som ståljätten driver med LKAB och Vattenfall.
De tre storbolagen har avslutat en förstudie om möjligheterna att framställa stål med hjälp av vätgas i stället för kol. Poängen är att koldioxidutsläppen från masugnarna helt skulle försvinna.
Tanken är att vätgasen ska framställas genom elektrolys av vatten. För det krävs stora mängder el.
Vad är det viktigaste resultatet i förstudien?
– Den har stärkt vår tro på den här tekniken. Vi har inte hittat något som har överraskat oss. Vi går nu vidare till nästa fas och börjar planera för en pilotanläggning, säger Martin Pei, teknisk chef på SSAB.
Hur känns det?
– Jätteinspirerande. Det är ett viktigt steg. Nu kan vi jobba på.
Har ni i förstudien kommit fram till vad en total omställning till fossilfri stålproduktion skulle kosta?
– I dag är det väldigt svårt att uppskatta den. Det kommer vi att komma fram till längre fram under våren.
Vilka är de största tekniska utmaningarna?
– Omställningen hänger väldigt mycket ihop med elkraftförsörjningen till våra produktionssajter. Vi kommer att behöva stora mängder el och elnätet måste klara av den belastningen. Det ställer krav på kortslutningseffekter.
Elnätet kommer att behöva byggas ut?
– Ja, framför allt till våra nuvarande masugnsbaserade produktionsorter, till exempel Oxelösund och Luleå, men också till den framtida sajt där vi bygger demonstrationsanläggningen.
Varför behövs mer el till de masugnsbaserade produktionsorterna?
– Det handlar om att vi behöver konvertera masugnarna till ljusbågsugnar, som behöver väldigt mycket el, 494 kilowattimmar per ton råstål. En ljusbågsugn genererar mycket reaktiv effekt som skickas tillbaka till elnätet. Om elnätet är för svagt påverkar det elkvaliteten.
Det behövs väl också en utbyggnad av elnätet till vätgasproduktionen?
– Ja, exakt.
Vilka tekniska utmaningar finns för vätgasframställningen?
– Lagringsfrågan är en stor sak som vi kommer att behöva titta närmare på framöver. Hela konceptet bygger på att vätgasen också skulle kunna utgöra en buffert mellan vindkraft och elnätet.
Så att ståltillverkarna kan ta vätgas ur lagret när elpriset är högt, och lagret kan fyllas på med vindel när det blåser mycket?
– Ja, och även att vi tar fram en teknisk lösning. Det innebär att vi öppnar möjligheter för en fortsatt utbyggnad av den förnybara energiproduktionen.
Vilka tekniska utmaningar finns för vätgaslagringen?
– Vi pratar om jättestor skala, det skiljer sig från tidigare forskning. Vi har tittat på bergrum, tankar och kemisk lagring, men vi har inte riktigt bestämt oss för vilken teknik vi ska testa i pilotanläggningen.
Vilken teknik verkar mest lovande?
– Vi är inne på någon sorts av klädda bergrum där vätgasen trycksätts för att den ska ta mindre plats. Troligen behöver man bygga ett speciellt bergrum för att det ska hålla tillräckligt tätt och klara stora tryckvariationer.
SSAB:s mål är att ha en fossilfri stålproduktion 2045, kommer ni att klara det?
– Ja, vi tror starkt på den här tekniken. Men det är viktigt att vi får det stöd vi behöver från samhället. Hela det politiska landskapet skulle kunna påverka förutsättningarna.