Industri
Så stoppas fler dna-skandaler
Doktorand Maria Lembring testar noggrannare metoder för att bestämma dna på Rudbecklabor-atoriet vid Uppsala Universitet. Foto: Jörgen Appelgren
Rättsmedicinalverket misslyckades i analysen av Ingmar Bergmans frimärken. Men analysmetoden är på väg att bli säkrare. Ett labb i Uppsala testar nästa generations dna-teknik.
De har undersökt mitokondrie-dna i skelettrester av Heliga Birgitta, Carin Göring och vikingar.
Forskare vid Rudbeckslaboratoriet vid Uppsala universitet, testar nya noggrannare metoder för att analysera dna från mitokondrien, cellens pyttesmå energiverk.
Resultatet hoppas man ska bli snabbare svar, starkare information om dna-fragment och högre bevisvärde i utredningar av mord och and-ra brott.
– Om några år, tror jag att vi exempelvis kommer att kunna separera blandade dna-profiler och urskilja enskilda profiler, säger Marie Allen, professor i rättsgenetik vid Uppsala universitet.
Ny Teknik avslöjade nyligen att man vid Rättsmedicinalverket, RMV, i Linköping misslyckats med att få fram Ingemar Bergmans dna-profil från frimärken. Tre prov visade visserligen en tydlig dna-profil, men i själva verket var denna en laboratorieteknikers.
RMV hade använt metoden att klippa sönder frimärket och lägga det i en lösning, ur vilken man sedan ”tvättade fram” dna i mitokondrier.
Enligt Marie Allen kan man dock undvika kontaminering av frimärksprov genom att försiktigt tvätta frimärkets ovansida och kuvertflikens undersida med en tops innan extraktionen. Det har hon och kollegerna lyckats göra med frimärken från 1950-talet.
Mitokondrie-dna-analyser är känsliga. En människa kan exempelvis tappa upp till 400 000 hudceller per dag; andras dna kan lätt förstöra historiskt provmaterial.
– Färskt mitokondrie-dna kan dölja äldre dna-profiler, eftersom färska är lättare att hitta, säger Marie Allen.
Hon bedömer att de med hjälp av nästa generations sekvensteknik (vilken bestämmer ordningen på dna- byggstenarna) kan få fram alla 16 500 byggstenar i mt-dna utifrån mycket magra mängder cell-material, som i sig kanske bara innehåller 300 byggstenar. Det man gör är att testa olika nya sekvenseringsapparater.
– Målet är att hitta en robust metod, vi vill få fram så mycket dna som möjligt ur nedbrutna prov, säger Marie Allen.
De undersöker gammalt dna
Veronica Ralston, systerdotter till Ingmar Bergman, lämnade i januari 2011 frimärken från morbroderns brev till Rättsmedici-nalverket för att undersöka hans dna. Detta sedan en bok ifrågasatt om Karin Bergman, som han vuxit upp med, verkligen var hans biologiska mamma. Om släktskapet var riktigt skulle Veronica Ralston och Ingemar Bergman ha samma mitikondrie-dna.
Svaret från RMV visade där-emot att den som slickat på frimärket (vilket antogs vara Ingmar Bergman) och systerdottern inte var släkt.
I samarbete med Ny Teknik lämnade hon in fler frimärken från Ingmar Bergmans brev. Även de svaren avvek från Veronica Ralstons dna.
Först i oktober 2011 kontrollerade RMV den egna labbpersonalens dna-profiler. Det visade sig att en anställd hade smittat ned proverna med sin egen dna.
Vid Institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet forskas det på historiskt mitokondrie-dna (mt-dna). Här görs också analyser av mt-dna i 10–20 brottsutredningar per år åt Statens kriminaltekniska laboratorium.
Benrester ur en massgrav med 20-talet vikingar på en kyrkogård i Sigtuna är nu aktuell för dna-forskarna. Tidigare har man analyserat dna från Heliga Birgitta och svenskan Carin Göring, nazistledaren Hermann Görings första fru.
Carin Göring avled 1931 och begravdes på Lovön, men stoftet togs upp ur graven och fördes till Hermann Görings sommarhus Carinhall, norr om Berlin. Efter andra världskriget blev stoftet kremerat och askan fördes åter till Lovön. Benrester har dock hittats vid Carinhall, och enligt Marie Allen tyder dna-analyser på att de faktiskt är Carin Görings.
