Så kommer ”Industri 4.0” påverka vår stålproduktion

I likhet med annan industriell verksamhet har svensk metallindustri svårt att hitta kompetent arbetskraft, det gäller inte minst rekryteringen av ungdomar och kvinnor. Samtidigt står man inför teknikskiftet till ”Industri 4.0” – även kallat ”Smart industri”. Introduktionen av olika internetbaserade systemlösningar som länkar samman alla maskiner kommer ställa nya krav på arbetet, med stora förändringar av arbetsprocesserna.

I augusti inleder Luleå tekniska universitet projektet ”Attraktiva arbetsplatser genom Industri 4.0”. Det finansieras av Vinnova, SSAB och IF Metall, med totalt fem miljoner kronor. Under tre år ska LTU titta på hur svensk metallindustri kan förbereda sig inför den fjärde industriella revolutionen. Forskningen fokuserar på tre grupper: processoperatörer, underhållspersonal och entreprenörer.

– Vi ska dels titta på operatörerna och reparatörerna, och se hur deras arbete påverkas när man automatiserar delar av processen, med möjlighet att fjärrstyra. Fler arbetsuppgifter kommer hamna i manöverrummen, och sedan får vi i förlängningen se var de här manöverrummen kommer ligga. Man kommer kunna placera dem på en annan ort eller i ett annat land, men vi ser gärna att de ligger nära produktionen, säger Jan Johansson, professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Han ser ännu inga starka tendenser bland svenska företag kring att förlägga kontrollen på långt avstånd från själva produktionen – men i exempelvis Australien har man gruvindustri som styrs via ett kontrollrum i Perth, 100 mil från gruvan. Enligt professorn kan detta få ganska stora konsekvenser för de som arbetar på plats vid produktionen. Han anser att man bör undvika att produktionsanläggningen blir ett ”spökskepp”, där datasystemet tar hand om så många aspekter att arbetet på plats har blivit utarmat.

– Vi kommer titta på hur arbetssituationen och arbetsprocessen påverkas. Det finns en risk för att det bara blir mycket enkla arbetsuppgifter kvar. Om det blir ett spökskepp – kommer det då finnas tio ”matroser” kvar som utför enkla arbetsuppgifter? Finns det då risk att personalomsättningen blir stor och att det blir svårt att rekrytera ny personal? Man bör utforma skeppet så att både ”kaptenen” och ”matroserna” trivs, säger han.

Enligt Jan är det mycket positivt att projektet genomförs tillsammans med IF Metall och SSAB.

– Vi kan få bättre lösningar om vi har två jämbördiga parter som förhandlar. Det är SSAB och IF Metall som i en dialog bestämmer hur teknikutvecklingen ska se ut – och vi ska se till att de har bättre kunskap kring vad det kan få för effekter, säger Jan.

Han konstaterar att den fackliga attityden i Sverige skiljer sig från exempelvis södra Europa och USA.

– Där ser facken ny teknik som något av ondo, medan man i Sverige ser det som något som upprätthåller konkurrenskraften. IF Metall har en intressant syn på riskerna kring förlorade arbeten. De säger, ”vi är inte rädda för nya tekniker – vi är rädda för de gamla. Om vi håller kvar vid gammal teknik så kommer vi förlora konkurrenskraften och då förlorar vi våra jobb”, säger Jan.

Han konstaterar att bilden av stålindustrin som en skitig arbetsplats är förlegad, för redan i dag är mycket av verksamheten automatiserad. I och med Industri 4.0 kommer ytterligare steg tas – och med mer kontrollrumsarbete och fler kvalificerade arbetsuppgifter blir arbetsmiljön säkrare. Detta kan i sin tur göra det lättare att attrahera kvinnor till industrin.