Så fungerar den nya färgtekniken

(Se film med Coloreels textilteknik längre ner i artikeln)

Embroline-maskinen ser ut som ett L och placeras ovanför en vanlig brodyrmaskin. På framsidan av det vita chassit sitter en skärm på vilken man kan ge maskinen instruktioner (utöver externt brodyrfärgningsprogram som man kör på en vanlig dator).

Exakt vad som ryms under ­skalet och hur tekniken fungerar är en väl bevarad hemlighet. Men när Ny Teknik får en rundtur i Coloreels labb i Jönköping ges vi åtminstone ett par pusselbitar.

1: En höghastighetskamera som kan ta upp till en halv miljon bilder i sekunden kan sakta ner ett förlopp så mycket att man i detalj kan studera hur en droppe bläck faller mot tråden. Man kan se vilken form droppen antar och om det uppstår så kallade satellitdroppar som landar på fel ställen på tråden. Allt det här är betydelsefullt för slutresultatet. Mängden färg, färgens mättnad, bläckets droppstorlek och trådens hastighet i maskinen är en del av Coloreels ”recept”.

2. I ett rum intill står Simon Utsel, doktor i materialkemi, och visar upp olika glasvialer där fem meter tråd får bada i olika färglösningar. Det normala utfallet är att vätskan blir genomskinlig när färgen fixerats i tråden: bilden här intill är arrangerad.

Läs mer:

Coloreel använder en särskild brodyrtråd i polyester. En brodyrtråd består av två tvinnade buntar med 80 monofilament i varje bunt. Färgen måste inte bara in mellan filamenten utan också in i och under ytan på varje polyesterfiber.

– Den måste in i djupet på tråden. Det är minst sagt ett tredimensionellt substrat vi pratar om här, säger Joakim Staberg.

3. Martin Eklind och Simon Utsel studerar återgivning av färgerna genom att placera färgprover i ett ljusskåp. Den svarta prylen på bordet är en spektrofotometer, som används för att skapa färgprofiler för aktuell tråd och bläck.