Musslor blir till mjöl för fiskar och höns

Det är bäst du sätter på dig en skyddsoverall. Lukten sätter sig i kläderna och då får du nog sitta ensam på tåget hem, säger Odd Lindahl innan han försvinner in genom dörren.

Stanken möter besökaren som en vägg. Frän och intensiv. Det kommer även krasande och bullrande ljud från en stor torktrumma som fyller hela lokalen.

Vi befinner oss på Orust, i fiskesamhället Ellös. Här trängs vitmålade trähus på vindpinade klippor. Men en byggnad sticker ut: den gula fiskberednings-fabriken. Det är här som ett tekniskt experiment pågår, med musslor i huvudrollen.

Med Projekt musselmjöl har Odd Lindahl i fyra år tittat på om det går att skapa ett alternativ till det fiskmjöl som produceras till djurfoder.

– Hittills har vi producerat ungefär tio ton musselpulver.

Odd Lindahl är forskaren på Vetenskapsakademien som tidigare arbetade med problematiken med havens övergödning. Och som fastnade för de små skaldjuren, eftersom de är som små biofilter.

– När musslorna filtrerar vatten på växtplankton så tar de upp kväve och fosfor. På så sätt kan musselodlingar motverka övergödningen, säger han.

Han pekar också på att produktionen av fiskmjöl tömmer haven på fisk. Musselmjölet, som har samma användningsområde, är därför miljövänligare.

I dag odlas musslor främst som mat till livsmedelsindustrin. Ett problem är att svinnet är stort när skaldjuren processas. Cirka 25 procent skadas och går mestadels till gödning på åkrar.

– Men för ungefär tio år sedan hörde vi om en bonde som matade sina höns med musslor. Det fick oss på banan, säger han.

Genom bidrag kunde Odd Lindahl börja undersöka om skadade musslor kunde malas och sedan ges som djurfoder. Det gjorde det, säger han. Utmaningarna har de senaste åren handlat om hur man på bästa sätt framställer mjölet. För några år sedan växte försöken i och med att Projekt musselmjöl, finansierat av bland annat Jordbruksverket och Naturvårdsverket, startade.

– Vi fick en egen torkanläggning där vi i pilotskala försökt separera skalen från köttet och sedan torka köttet, säger han.

Just att separera musslornas kött från skalen är en av de stora utmaningarna. För att tackla denna utmaning har Odd Lindahl haft hjälp av Jan Nilsson, inhyrd från den intilliggande fiskberedningsfabriken. Det är han som står för den driften av anläggningen.

– Vi eldar pellets i en pelletspanna. Den styrs automatiskt och kan producera 150 kilowatt. Den alstrar varma rökgaser som leds till en torktrumma där musslorna matas in. Rökgasen kommer dock aldrig i kontakt med musslorna utan leds i rör, inne i trumman som roterar, säger Jan Nilsson.

I trumman öppnar sig musslorna och vätskan i köttet förångas. För att undvika att musselköttet klibbar samman måste processen styras på exakt rätt sätt. Totalt tar det cirka ett dygn för ett ton musslor att torka och smulas sönder. Värmen har då också fått skalen att gå sönder i mindre bitar. Efter torkprocessen sållas köttet och skalen. Ju mindre skal köttet innehåller, desto lämpligare är det som fiskfoder. Höns däremot, kan äta mer skal.

Hur automatiserat kan det bli?

– Det vet vi inte i dag, eftersom musslorna varierar så mycket i storlek, skalstorlek och vätska. Men redan i dag sker mycket automatiskt, till exempel med styrning av temperaturen, matningen av musslor och ventilationen, säger Jan Nilsson.

I nuläget är tekniken färdig att provas i industriell skala, berättar Odd Lindahl. Men det finns ett stort problem. Musselmjölet är för dyrt.

– Musslorna som används kostar i nuläget några kronor per kilo. För att konkurrera med fiskmjölet måste vi ned till runt 75 öre per kilo i inköpskostnad. Projektet rinner nu också ut i tid och det är lite som att vi står och stampar, säger Odd Lindahl och fortsätter:

– Samtidigt ökar fiskmjölspriserna, och animaliskt protein kommer att behövas framöver i foder, så jag är försiktigt optimistisk. Jag gissar att marknaden upptäcker att musselmjöl är ett intressant alternativ om fem till tio år.