Lägre tempo gav högre produktion

Leif Sandvik fick Svenska Monteringspriset 2014 då han bland annat gav sig på ett vanligt dilemma, de så kallade balanseringsförlusterna och tidsanpassning av olika moment.

– Alla vill producera så mycket som möjligt och tittar på vad som kommer ut från en line. Men där har man tänkt helt fel. Det intressanta är hur mycket man får in på en line, säger Leif Sandvik när vi står mitt i fabriken med flödet runt oss.

Vi är hos IAC Group där Leif Sandvik jobbar som produktionstekniker. Företaget monterar instrumentpaneler som levereras rakt in i flödet hos grannen Volvo i Torslanda utanför Göteborg.

Leif Sandvik hade en känsla av att monteringen inte fungerade optimalt.

– Jag kunde inte släppa det, men inte heller säga hur vi skulle göra i stället.

Han frågade montörer och fick ofta till svar att ”så har vi alltid gjort”. Ganska snart hade han en idé om ett bättre arbetssätt, men kunde inte bevisa något. Så han fortsatte sin utredning i kulisserna. Matematiker som han är började han att räkna. Och stoppade in datan i ett matematikprogram.

– Att sätta upp det matematiskt för att bevisa något är bästa sättet. Det visade sig ju också att min teori stämde. Då gick jag till ledningen och sa att jag ville få testa det här, för jag visste att det skulle fungera.

Ledningen sa ja. Han fick testa, och resultatet lät inte vänta på sig.

– Vi började överproducera direkt, kunde styra flödet och ibland bromsa det. Så småningom kunde vi ta bort stationer, säger Leif Sandvik.

Fjorton stationer med totalt sexton personer har minskats till nio stationer med elva personer.

– När ledningen såg hur vi kunde minska bemanningen förstod de att det verkligen fungerade och jag fick fria händer, säger Leif Sandvik.

I vanliga fall är tiden för varje moment på en lina oerhört viktig och får absolut inte överskridas. Gör den det, om så bara med en sekund, blir det stopp.

– Systemet räknar nu i stället ut cykeltider i realtid så att vi har varierande takttider. Det är dynamiskt och ställs in efter behov.

Systemet tar hänsyn till att arbetstempot varierar mellan montörer och tillfällen. Tappar man tid är det okej. Produktionen kan jämnas ut över en hel dag, eller av nästa skift om det skulle behövas.

Tidsförluster hämtas snabbt in. Systemet ser nämligen till att ta vara på den tid som sparas när montörer jobbar snabbare. Det blir ett slags flytande buffertar som kan placeras var som helst efter linan.

En montör tjänar också på att planera sitt arbete. Det är en av de psykologiska aspekter som har varit centrala i Leif Sandviks arbete.

Psykologin har varit än mer central i de två andra av Leif Sandviks idéer.

– Här är grundproblemet till varför vi fått så mycket reklamationer, säger Leif Sandvik och håller upp några sladdar vid en instrumentpanel.

Tidigare fick en montör information om hur många sladdar som skulle kopplas och fick sedan bekräfta att han eller hon utfört det.

Eftersom det finns en rad olika kombinationer av kopplingar är det svårt för montörerna att veta om de har kopplat alla kontakter som de ska. När montörerna får information om antal sladdar är de ändå i första hand fokuserade på att skanna så att inte linan stannar.

Med det nya arbetssättet får montören ingen information, utan får ta reda på antal sladdar och sedan ange hur många som kopplats.

– Genom att öka korrelationen mellan montörens uppfattning om sitt arbete och skanningen har vi i princip tagit bort felen.

Lika framgångsrik har Leif Sandviks tredje idé varit. I ungefär tio procent av panelerna finns en sladd som måste parkeras för att inte skramla runt i bilen. Men det blev inte rätt. Panelerna fick rivas ner och rättas till i efterhand med stort – och dyrt – besvär.

Montören fick tydlig information om när kabeln skulle parkeras. En särskild kontrollant hade till enda uppgift att se till att montören gjorde rätt vid den här stationen. Men kontrollanten blev snart så uttråkad att detta missades. Inget hjälpte.

Leif Sandvik kom då på att man kunde vända på det. Bort med kontrollanten och informationen. I stället får montören själv ta reda på om det finns en sladd att parkera. När det gjorts fästs ett grönt klistermärke på panelen.

– Ingen sätter på ett klistermärke om inte sladden har parkerats. Ingen. Och sitter det inget märke där det borde göra det, kan vi åtgärda det. Våra fel har helt försvunnit, säger Leif Sandvik.