Industri
Krimteknik får global standard
Brottsligheten är ofta internationell. Då måste kriminaltekniken också vara det.
En mobiltelefon som tas i beslag i Sverige kan behöva användas i en rättegång i ett annat land. Men då gäller att telefonen har hanterats på rätt sätt för att hålla som bevis i den domstolen. Samma sak gäller alla tekniska bevis: dna-spår, fingeravtryck, blodspår, hårddiskar.
Sedan slutet av förra året pågår flera arbeten med att internationellt standardisera hela processen för hur kriminaltekniska bevis samlas in, analyseras, förvaras, transporteras, rapporteras och används. De leds av europeiska organisationen CEN, och av internationella ISO.
– Svenska bevis kommer att ha lättare att tas emot i andra länder, och vi kommer i större utsträckning kunna använda bevis från andra länder, säger Tina Bohlin, projektledare på Swedish Standards Institute, SIS, som håller i den svenska delen av arbetet.
En av myndigheterna som deltar är FRA, Försvarets radioanstalt, där informationssäkerhetsanalytikern Dan Larsson fokuserar på kritiska digitala infrastrukturer.
– I mellan 85 och 90 procent av alla brott i dag har bevisen något inslag av it. Det kan handla om att man måste säkra en laptop, spegla en hårddisk, gräva fram skadlig kod, säger han.
Sverige kommer att behöva förändra sina processer för tekniska bevis, menar han.
– Många länder har krav på att det ska finnas en ”chain of custody”. Man måste kunna beskriva exakt hur man har hanterat materialet hela vägen. Men i Sverige har vi inte samma krav eftersom vi har fri bevisprövning i domstolarna, säger Dan Larsson.
Det första område man ska titta på i det europeiska samarbetet är hur bevis säkras på en brottsplats. ISO utvecklar parallellt en standard för att minska risk för kontaminering av dna-spår.
– Det handlar inte bara om polisens arbete på brottsplatsen utan också till exempel hur sjukvårdspersonal ska agera för att inte förstöra bevisen, säger Tina Bohlin.
