I Kiruna tar kvinnorna plats inom industrin

En 22 ton tung järnmalmsvagn av plåt hänger från taket med kraftiga kättingar. Therese Brännström kontrollerar spakarna när den ska vändas för att sätta in balkar.

Från en annan del av verkstads­golvet slår det gnistor från en svetsbåge.

– Det är många tjejer inom industrin här i Kiruna, säger Petra Palo, svetsare och robotoperatör.

Först 2007 kom de första kvinnorna till Kiruna Wagon, som gör järnmalms­vagnar åt LKAB. I dag är 20 procent av dem som arbetar på verkstadsgolvet kvinnor.

Inom svetsning är genomsnittet bara fem procent kvinnor, enligt SCB och Arbetsmiljöverket. LKAB har, som jämförelse, 15 procent kvinnliga anställda.

– Vi har som policy att man ska rekryteras och bedömas utifrån sin kompetens och prestation, oavsett kön, religion, hudfärg och sexuell läggning. Hittar vi lika kompetens så tar vi just nu in kvinnor. Dynamiken med kvinnor och män, olika åldrar och ursprung skapar också utveckling, säger Fredrik Kangas.

En av kvinnorna som har arbetat länge på verkstadsgolvet är Gunilla Johansson. Hon var postkassör i 23 år innan posten lade ner och hon omskolade sig till robotoperatör.

– Du kan utbilda dig till svetsare, sa man på arbetsförmedlingen. Då var det ingen kille som ville lära sig att arbeta med roboten och när jag började så var det bara två tjejer som arbetade här. Nu är vi sex tjejer. Man ska ha skinn på näsan och måste kunna säga ifrån, säger Gunilla Johansson.

Bengt Bolsöy är en av ingenjörerna på Kiruna Wagon.

– Min närmaste man i produktionen är en kvinna. Vi är alla individer men kvinnor är ibland mer angelägna att göra sitt jobb ordentligt, säger han.

Bengt Bolsöy trivs på Kiruna Wagon, ett ungt företag med stark entreprenörsanda och utan rigida strukturer.

– Vi satsar på produktutveckling av högklassiga produkter för serietillverkning. Just nu jobbar vi på ett system med en mycket lätt, bottentömmande vagn och en ny lösning för transport och lossning av alla sorters bulkmaterial.