Hon skapar framtidens fabrik

Åtta projekt får dela på 250 miljoner kronor i Stiftelsen för strategisk forsknings, SSF:s, program för att stödja forskning inom tillverkning och tjänsteproduktion. Ny Teknik ställer fem frågor till Danica Kragic Jensfelt, professor i robotik på KTH, som får 22,8 miljoner för att forska om framtidens fabriker.

Vad händer i framtidens fabrik?

– I dagens fabriker sitter människor vid datorer och programmerar robotarna, men sedan har de ingen faktisk kontakt med varandra. Vi vill att människor och robotar ska arbeta interaktivt tillsammans.

Hur kan samarbetet se ut?

– Människan ska kunna visa och berätta för roboten hur en ny uppgift ska göras utan att behöva programmera om den. Ungefär som om jag skulle lära dig att sy en blus. Då skulle jag ta fram tyg, visa hur man lägger ut mönstret, skär till och sätter ihop delarna. Jag skulle säga "var försiktig" och visa med händerna hur man tar i det ömtåliga sidentyget.

Vad vinner man på det?

– Det kan till exempel bli snabbare och billigare att ställa om en produktion. Det är extra viktigt i fabriker som tillverkar mindre serier och behöver ändra produktionen ofta.

– En annan fördel är att omställningen kan göras av personer som inte är tränade i programmering men som har kunskap om hur uppgiften ska utföras.

Största utmaningen?

– Människor kommunicerar inte bara med dialog utan även med sinnen och kroppsrörelser. Men robotens sensorer och "kropp" fungerar inte på samma sätt, så hur ska vi få den att förstå ändå? Vilka krav ska vi ställa på hur vi pratar? Och hur ska roboten förklara att den inte fattar om personen inte är så duktigt på svenska?

– Vi måste också ta hänsyn till att roboten inte kan härma en människas rörelser rakt av eftersom den inte har likadan kropp. Ändå ska den lära sig att utföra samma uppgift.

Är industrin med på noterna?

– Vi samarbetar med ABB i andra projekt och vill gärna fortsätta. De har liknande synsätt som vi och har tagit fram en tvåarmad robot som kan samarbeta med människor. Vi tänker även testa ett innovativt grepp från USA: doktoranderna ska tillbringa två-tre månader per år på ett företag. Det ska ge feedback så att vi utvecklar rätt saker som sedan kommer att tillämpas i industrin.