Här blir varje hus till en egen fabrik

Det var med blandade känslor som fabrikschefen Claes-Håkan Wahlberg stängde NCC Komplett, fabriken i Hallstahammar, en solig vårdag 2008. Han gick runt i de tysta och tomma lokalerna, som egentligen borde sjuda av liv och rörelse. Trots känslan av vemod kunde han ändå känna tacksamhet för att han hade fått vara med om den stora framtidssatsningen.

NCC tog ett stort kliv mot industriellt byggande med sin fabrik i Hallstahammar. 80 procent av byggandet skulle göras i fabriken och endast 20 procent på bygget.

Färdiga byggelement levererades i platta paket till byggarbetsplatserna, väggarna redan utrustade med tapet och golven med parketten på plats. Varje moment skulle vara enkelt att utföra. I stället för hantverkare jobbade mestadels industriarbetare både i fabriken och på byggena. Men satsningen gick i stöpet efter bara några år. Under hösten 2007 kom styrelsens besked att fabriken skulle avvecklas.

Kanske hade fabriken för stora fasta kostnader, kanske tillät man för stora variationer i modulerna, kanske försökte NCC förändra för mycket på för kort tid, kanske krävde kvartalsekonomin för snabba resultat. Klart är i varje fall att bolaget hade problem med byggfel i produktionen och kostnaderna skenade.

– NCC Komplett skulle sänka byggkostnaderna för flerbostadshus radikalt. Detta bedöms i dag inte vara möjligt. Det är svårare, tar längre tid och kostar mer än vi räknade med från början, sa NCC:s dåvarande koncernchef Olle Ehrlén 2007.

Fabrikssatsningen kostade minst en miljard kronor för NCC och många befarade då att nedläggningen skulle innebära slutet för tankarna på industriell produktion i byggbranschen.

Men ambitionerna dog inte med NCC Komplett. Många bolag har jobbat vidare för att sänka kostnader och öka effektiviteten, men på olika sätt.

I dag är två trender tydliga. En del satsar fortfarande på prefabricering i fabrik i olika grad, till exempel Peab och Skanska, medan andra företag lägger sitt krut på att ta kontrollen över arbetsprocesserna. Och ytterligare en del lyckas kombinera båda sakerna, till exempel trähusproducenterna Lindbäcks bygg och Moelven byggmodul.

– Ungefär 20 procent av bostäderna byggs med industriella metoder, medan 90 procent av småhusbyggandet är med industriella metoder, säger professor Lars Stehn vid Luleå tekniska universitet.

Dagens industriella byggande har inspirerats av framgångsrika företag i andra branscher, bland annat den japanska bilindustrin, och lean-filosofins tankar om effektiv produktion.

Ett företag som har valt att fokusera på arbetsprocesserna är JM. Arbetet belönades förra året, när JM vann Leanpriset för byggbranschen.

Ansträngningarna tog sin början långt tidigare, i början av 2000-talet, när bolaget började strukturera projekteringsarbetet. Sedan gick man vidare till inköp och försäljning.

– Vi ska inte rita om allt hela tiden. Vi bestämde hur vi ska hitta enhetliga detaljer i projekteringsverksamheten. Det tog flera år men var väldigt framgångsrikt. Vi har fått väldigt stora kostnadsbesparingar, säger JM:s tekniska direktör Lennart Henriz.

Nu är JM i full färd med att strukturera själva byggarbetet. Det finns bestämda riktlinjer för i vilken ordning saker och ting ska göras, hur lång tid olika arbeten ska ta, och det finns detaljerade monteringsanvisningar som talar om hur hantverkare ska utföra olika arbetsmoment.

En gråkall dag i april monterar snickaren Mats Roos köksskåp i en fyrarummare på JM:s projekt Kajhusen i Nacka. Vid det här laget kan han monteringsanvisningen för skåpmontage utantill. Först mäter han upp höjden som skåpen ska sitta på. 1 400 millimeter över golvet gäller för Vedumskåpen. Sedan sätter han upp köksstativet.

– Med bockstödet får jag en jämn linje och slipper hålla skåpen när jag ska montera, säger han.

Ett efter ett lyfter han upp skåpen på stativet, sedan skruvar han ihop dem med varandra. Vilken skruv han ska använda står angivet i monteringsanvisningen.

Hittills är ett 20-tal monteringsanvisningar framtagna för olika moment, till exempel för innerväggar och fönster, men fler är på gång. Dokumenten spänner över 20–30 sidor. JM:s egna undersökningar visar att 90 procent av hantverkarna följer anvisningarna, men bara ungefär hälften följer dem till punkt och pricka.

En av dem som tillåter sig att avvika från instruktionerna när han sätter upp karmar är snickaren och betongaren Rickard Thonberg. På den gyttjiga vägen utanför byggboden i Nacka berättar han att han hellre fäster hela karmen vid gångjärnssidan i stället för att börja med de översta skruvarna på båda sidorna om dörren.

– För nybörjare är monteringsanvisningarna bra, men har man jobbat ett tag känns det rätt onödigt, säger han.

Ändå tycker de flesta här att det nya arbetssättet med monteringsanvisningarna har tagits emot relativt bra på bygget. Kanske beror det på att många av hantverkarna har varit med i arbetsgrupper för att ta fram instruktionerna.

Men helt friktionsfritt har det inte varit. Tre hantverkare har valt att lämna företaget.

– De hörde till den lite äldre stammen. De vill inte att någon annan ska säga hur de ska göra, säger lagbasen Simon Todd.

Många hantverkare tycker också att det har blivit tråkigare att jobba när de inte längre behöver tänka själva. Men platschef Per Hedlund anser att det fortfarande finns utrymme för varje hantverkare att använda sitt huvud, till exempel när det gäller takanslutningar och passbitar vid skåpmontering.

Tanken är att de gemensamma instruktionerna ska leda till färre byggfel. Genom att korrigera en anvisning ska förändringen slå igenom på bred front i hela företaget.

– Om alla utför ett moment på samma sätt, samtidigt som vi funderar på hur man ska göra det bättre, är det 1 100 hjärnor som funderar på samma sak, jämfört med om vi gör momentet på 20–30 olika sätt, säger John Eklund, chef för produktionsutveckling på JM.

Till exempel har anvisningarna lett till att JM har slutat att använda spik vid köksmontering. Spiken orsakade nämligen stora skador när den skulle dras loss om någon takanslutning behövde åtgärdas i efterhand.

Enligt Lennart Henriz kan JM redan se att antalet byggfel har minskat sedan monteringsanvisningarna infördes.

I sina ansträngningar att effektivisera byggandet har JM inspirerats mycket av lean-filosofin och Scanias sätt att minska slöseri i produktionen. Till exempel utvärderar personalen på Kajhusen just nu en verktygsvagn för köksmontage. Tanken är att all utrustning ska finnas i vagnen, så att hantverkarna inte behöver lägga tid på att gå och hämta eller leta efter verktyg.

I byggboden syns också visualiseringstanken i lean-filosofin. På en glasvägg sitter 23 postit-lappar som var och en representerar en avvikelse som har upptäckts på bygget. Genom att tydliggöra vilka problem som finns ska det bli lättare att åtgärda dem och lapparna ska plockas ner en efter en när problemen är lösta.

John Eklund liknar JM:s verksamhet vid flera små fabriker, en på varje byggarbetsplats, och tycker att det finns flera likheter mellan JM:s arbete och NCC:s Komplettfabrik.

– NCC jobbade mycket med logistikfrågor, det handlar lean också om. Och på fabriken utfördes alla moment på exakt samma sätt, det vill vi också göra, även om det är olika montörer på olika fabriker. De utbildade sina montörer i Hallstahammar på samma sätt och det är vad vi gör också, säger han.

På NCC tycker man inte att ansträngningarna med Komplettfabriken var förgäves. Många av idéerna lever vidare inom företaget. Till exempel använder sig NCC av standardisering och styrda processer i sitt arbete med tekniska plattformar och färdiga byggsystem.

Men några fabriker för prefabricerade element vill inte NCC äga.

– Vi vill inte dra på oss fasta investeringar, utan vill fokusera på standardlösningar och genomförandesättet, säger Jan Byfors, NCC:s chef för teknisk utveckling.