Hållbar industri
Gruvfeber väcker Bergslagen till liv
I Bergslagen drömmer man om en ny storhetstid. Järnpriserna är på topp och den ena gruvan efter den andra är på väg att öppnas igen efter 30–40 år i malpåse.
– Det här är en historisk händelse i Västbergslagen. Det är ett viktigt steg i processen att återuppta järnmalmsproduktionen i Blötberget, säger Christer Lindqvist, vd för Ludvika-bolaget Nordic Iron Ore.
Den anrika Blötbergsgruvan, som bara ligger någon kilometer sydväst om Ludvika centrum, har redan fått så kallat bearbetningstillstånd, vilket är det första steget mot återupptagen gruvbrytning.
Nu står granngruvan i Håksberg, strax norr om Ludvika, på tur. Christer Lindqvist räknar med att snart få klartecken av bergmästare Åsa Persson på Bergsstaten.
– Det är sannolikt bara teknikaliteter kvar, säger han.
De ”indikerade och antagna” mineraltillgångarna i de båda gruvorna är 61 miljoner ton. Då har man gjort beräkningar ned till 800–900 meters djup. Det är tillräckligt med järnmalm för att locka investerare att dra i gång gruvdriften igen.
– Vi kan vara i gång 2015 om alla tillstånd kommer som beräknat, säger Christer Lindqvist.
Han är bergsingenjör från KTH och var med om att på nytt dra i gång gruvdriften i Dannemoragruvan femton mil österut från Ludvika räknat. Nu ska han göra samma sak i Blötberget och Håksberg.
– Det är inte så märkligt att gruvor stängs och öppnas igen. Efter oljekrisen och stålkrisen i mitten av 1970-talet stängdes nästan alla järnmalmsgruvorna i Mellansverige. 1970 fanns det 23 aktiva gruvor här. Tio år senare var det bara två kvar, säger Christer Lindqvist.
Med Kina som draglok har järnmalmspriserna stigit i snart tio år och gett nytt liv åt gamla gruvor.
– Det här är andra chansen för Bergslagsgruvorna. Den första stora boomen kom efter andra världskriget. Den varade i drygt 20 år. Nu är vi inne i en ny stor uppgång, säger Christer Lindqvist.
Men innan man kan börja bryta järnmalm i Blötberget och Håksberg måste miljontals liter vatten pumpas upp och renas. Båda gruvorna är vattenfyllda och att tömma dem kommer att ta minst ett år.
Blötbergets gruvfält började brytas redan på 1600-talet
I mitten på 1600-talet började man bryta järnmalm i Blötberget i liten skala. Det var en fosforrik malm som gjorde järnet ”kallbräckt” och inte så eftertraktat. Dessutom var gruvområdet vattensjukt och det gjorde det svårt att bryta på djupet.
Men i slutet på 1800-talet, med Thomasprocessens intåg i Bergs lagens hyttor, blev Blötbergsmalmen intressant.
Den 1 juni 1900 bildades det tysk-holländska bolaget Bergsverks AB Vulcanus för att starta gruvdrift och förse de europeiska stålverken med malm. Då började också samhället Blötberget byggas upp för att arbetarna skulle kunna bo nära gruvan.
1949 tog Stora Kopparbergs Bergslag AB över Vulcanus och hela Blötbergsfältet. Malmen som bröts fraktades då till Borlänge och Domnarvets järnverk.
En ny gruva hade då påbörjats, bara en kilometer från det gamla gruvfältet. Där togs den så kallade Bergslagsgruvan upp. Den 66 meter höga gruvlaven står som landmärke för Blötberget.
Trettio år senare drabbade stålkrisen Sverige med full kraft och de tre stora järnverken statliga NJA i Luleå, Wallenbergägda Domnarvet i Borlänge och Grängesägda Oxelösunds järnverk slogs samman till SSAB 1977.
SSAB blev då ägare till både Blötberget och Håksberg. Två år senare stängde SSAB gruvorna.
När Blötbergets gruva stängdes den 30 juni 1979 hade man nått 540 meter under jord. Efter n ågra år kopplades vattenpumparna bort och gruvan började sakta fyllas med vatten. I dag finns 5 miljoner kubikmeter vatten i gruvan.
