Ett guldtest att gråta över

Att minimala partiklar av guld ändrar färg beroende på omgivningen är ingen nyhet. Fysikern Michael Faraday beskrev fenomenet redan på 1800-talet. Nu visar Daniel Aili, teknisk biolog vid Linköpings universitet, att dessa optiska egenskaper kan utnyttjas i detektorer. Det kan komma till nytta i biosensorer för medicinsk diagnostik.

- Man kan upptäcka mänskliga proteiner i låga koncentrationer med blotta ögat, säger Daniel Aili som presenterar sin avhandling nu på fredag.

Han har undersökt de optiska effekterna hos ett slags självorganiserande material där syntetiska proteiner självmant fäster på ytan till guldpartiklar med en diameter av 13 nanometer. Resultatet blir en vackert vinröd lösning som kan användas för att undersöka om ett protein, som är relaterat till en vis sjukdom, finns i ett prov.

Guldpartiklarna strävar i normala fall efter att klumpa ihop sig. Men det kan de bara göra om det sökta proteinet inte finns i provet. Lösningen färgas då blålila. Om proteinet däremot finns, så binder det till guldpartiklarnas syntetiska proteiner. Guldbollarna kan då inte klumpa ihop sig och färgen förblir röd.

Fenomenet kan användas för att enkelt detektera mänskliga proteiner i så pass låga koncentrationer som en tusendels gram per liter. Lite tårvätska eller urin på en provsticka skulle kunna räcka för att hitta proteiner som är kopplade till olika sjukdomar.

Daniel Aili samarbetar med Uppsalaföretaget Modpro som utvecklar snabba tester för att avslöja sjukdomar med hjälp av syntetiska molekyler. Mycket forskning kvarstår dock innan provstickor med färgskiftande guldnanopartiklar kan nå marknaden.