En extra arm känns naturligt

En protes kan användas mer framgångsrikt om hjärnan uppfattar den nya kroppsdelen som sin egen. Oavsett om protesen ersätter en saknad kroppsdel, eller om människor i framtiden kommer att utrusta sig med extra armar, så begränsas tekniken av vad hjärnan kan acceptera. På Karolinska institutet testar forskare gränserna för vad för slags kropp en människa kan uppleva att hon har.

I studien placeras en extra högerhand på ett bord bredvid den riktiga högerhanden. Ett skynke täcker protesens övre del, så att den ser ut att vara sammankopplad med axeln. Den riktiga armen skärmas av visuellt, så att försökspersonen bara ser protesen. Därefter vidrörs samma område på protesen och på den riktiga handen samtidigt.

Efter en tid av sådan beröring upplevde patienten att känselintrycket kom ifrån protesen och att den hörde samman med den egna kroppen. Äktheten i detta påstående testades genom att omväxlande hota protesen och den riktiga handen med en kniv. Stressrespons i form av svettning uppmättes i båda fallen. När ett annat föremål, som patienten inte associerade med sin egen kropp, hotades på samma sätt så uteblev stressreaktionen.

I ett annat experiment kunde försökspersonen se både den riktiga armen och protesen. Det visade sig att när båda vidrördes med en pensel på samma ställe, så upplevde patienten en känsla av två högerhänder som båda berördes separat.

Förklaringen är att när den visuella informationen kombineras med känselintrycket uppstår en konflikt som hjärnan löser genom att tolka det som att båda kroppsdelarna existerar.

Studien har publicerats i PLoS ONE, en vetenskaplig online-tidskrift.