Fordon
Woods svek mot Sverige
Sverige blev grundlurat i Jas-affären med Norge. Och en viktig bricka i spelet var USA:s Stockholmsambassadör Michael Wood. Det avslöjas i hemligstämplade dokument som Wikileaks kommit över.
Michael Wood går till historien som den i särklass mest kända amerikanska ambassadören i Sverige.
Han charmade alla med sin nyfikenhet för Sverige, sina resor genom alla svenska landskap och sitt intresse för svensk miljö- och energiteknik.
Han inititerade flera samarbetsprojekt mellan svenska teknikföretag och amerikansk kapital och amerikanska forskningsstiftelser.
Men att Michael Wood bidrog till att sänka Sveriges chanser att ta hem den stora flygplansaffären med Norge – värd över 50 miljarder kronor – har varit helt okänt fram till nu.
Det är Aftonbladet som gjort en djupdykning i de dokument som Wikileaks kommit över från amerikanska ambassader världen över.
Aftonbladet har granskat hemligstämplad diplomatpost som rör Norges upphandling av nya stridsflygplan i slutet av november 2008 – en upphandling som USA vann.
Där framgår att Michael Wood aktivt bidrog till att Saab inte fick klartecken att köpa den avancerade, amerikanska Aesa-radar som skulle ge Jas Gripen den radarförmåga som Norge krävde.
Så här står det i diplomatposten från Michael Woods ambassad i Stockholm till det amerikanska utrikesdepartementet.
”Vi föreslår att vi skjuter upp beslutet om Aesa-tillstånden för Gripen tills efter Norges beslut i december.”
Då har den svenska försvarsministern Sten Tolgfors försökt övertyga Michael Wood om att Sverige var en viktig partner till Nato och att en Jas-affär även skulle gynna USA, eftersom flera delar till planet är amerikanska, skriver Aftonbladet i sitt stora avslöjande på fredagen.
Sten Tolgfors bad samtidigt om USA:s tilstånd att köpa den amerikansktillverkade Aesa-radarn till Gripen, bland annat med motiveringen att ett samarbete med Nato skulle underlättas.
Sten Tolgfors ville ha USA:s klartecken i september, i god tid innan den norska försvarsminister Anne-Grete Ström Erichsen skulle fatta sitt beslut.
Men den 20 november 2008, några veckor tidigare än väntat, håller statsminister Jens Stoltenberg och försvarsminister Anne-Grete Ström Erichsen en presskonferens där man meddelar att ”Gripen duger inte”.
Det blev en chock för Saab och den svenska regeringen som verkligen trott på en svensk lösning.
Och det blev ett ramaskri i Norge, där opinionen var till Gripens favör.
Politisk svindel skrev norska tidningar.
Och Sten Tolgfors anklagade Norge för att spela falskt.
Diplomatposten från Wood
Så här lyder telegrammet från ambassadör Wood till det amerikanska utrikesdepartementet.
We now supplement our recommendations to call for a
postponement, taking into account the potential impact on the Norway fighter
jet competition. Our recommendation for postponement is based on the following
three points:
-- The Swedish government has requested the
granting of U.S. export licenses for Raytheon's Advanced Electronically Scanned
Array (AESA) radar to be used on SAAB JAS Gripen 39 fighters for the Nordic
Region (refs A and B), asserting that this would enhance Nordic region air
coverage and interoperability. The Gripen is competing with the Lockheed Martin
F35 Joint Strike Fighter (JSF) for a sale to Norway of 48 fighter aircraft.
Norway is expected to take the decision on the Gripen vs the JSF by early
December. The Gripen is also competing with the JSF and Boeing's F-18 for a
later sale to Denmark of an additional 48 fighters. Swedish officials and SAAB
want AESA radar in time to make the Gripen more competitive. Swedish officials
tell us they anticipate a decision from Washington on AESA releaseability by
September 2008.
-- Given this potential impact
of AESA releaseability on the Norway competition, and possibly the Denmark
competition, we suggest postponing the decision on AESA releaseability for the
Gripen until after Norway's decision in December. We futher recommend informing
the Swedes of this delay in advance. This recommendation supplements ref A
assessment of releaseability.
-- If this course is chosen, we should also
explore doing something else for Sweden to demonstrate our bilateral engagement
and support for Nordic cooperation, while informing them of the delay. We
recommend exploring offers to support aspects of the Sweden's proposals for
enhanced Nordic cooperation. This is politically and economically important to
all the Nordic and especially to Sweden. It is likely that many of the
approximately 140 recommendations for Nordic cooperation would benefit from
U.S. support and be in our interest. We propose also a favorable response to
ref B request for a visit to Sweden by Secretary of Defense Gates in fall 2008. WOOD
