Fordon

Tolgfors åtta bevis för Norges Jas-bluff

Dåvarandes Saabchefen Åke Svensson och försvarsminister Sten Tolgfors bjöd in Norges dåvarande försvarsminister Anne-Grethe Ström Erichsen till avtäckningen av den nya generationen Jas 39 Gripen i Saabs hangar i Linköping våren 2008 - men till ingen nytta. Foto: Lars Anders Karlberg

Försvarsminister Sten Tolgfors vill idag inte gräva i Norgeaffären. Men för två år sedan lade han fram åtta bevis för att Norge medvetet räknade till Jas Gripens nackdel.

Publicerad

I Norge växer nu vreden mot den förra norska regeringens hantering av den svenska offerten på 48 stycken stridsflygplan till Norge.

Norge valde det betydligt dyrare amerikanska F-35-planet från Lockheed Martin framför svenska Gripen Next Generation till ett fast och lågt pris från Saab.

Enligt hemliga amerikanska diplomatdokument var affären uppgjord från början och Saab hade ingen egentlig chans att få beställningen, skriver Aftonbladet i dag.

Aftonbladet har fått tillgång till dokument från Wikileaks som visar att det bara var ett spel för gallerierna att bjuda in Saab till upphandlingen.

Men försvarsminister Sten Tolgfors vill lägga Norgeaffären bakom sig och säger i en intervju i Aftonbladet att han inte tänker gå vidare med de nya uppgifter som Wikileaks har.

- Norge har fattat sitt beslut och det är Norge som äger frågan, säger Sten Tolgfors.

Men den 10 februari 2009, två och en halv månad efter kallduschen att Sverige förlorat matchen i Norge, radade Sten Tolgfors upp åtta bevis för att de norska upphandlarna spelade falskt med Sverige.

1. Norge begärde en offert på 48 plan, men har värderat priset på 57 maskiner. Detta utan att efterfråga nya prisuppgifter från Försvarets Materielverk, FMV. Det priset bygger därmed på uppskattningar.

2. Norge begärde en offert baserad på 20 års operativt utnyttjande av Gripensystemet, men har istället värderat 30 års användning, utan att efterfråga nya uppgifter.

3. Norge har inte räknat på det av Sverige erbjudna priset på Gripen, utan har lagt till 4 miljarder kronor för saker man ansåg Gripen behövde kompletteras med. Prisuppgifter för dessa saker fanns bara delvis från FMV, så delvis har Norge gjort egen uppskattning, utan att söka ny information.

4. Resultatet – att Gripen på grund av ovanstående faktorer ansågs dyrare i inköp – präglar sedan värderingen av livscykelkostnaden. Den har räknats fram utifrån ett procentuellt påslag baserat på inköpspriset. Gripen blir därför enligt den norska beräkningsmetoden dubbelt så dyr som Försvarets Materielverks beräkning ger vid handen.

5. Den norska driftskostnadsberäkningen för Gripen har baserats på erfarenheter från amerikanska F16, som Norge har idag. Norge har därmed inte utgått från de erfarenheter Sverige har av 120 000 flygtimmar med Gripen.

6. Haverifrekvensen som Norge räknar med har vida bedömts överstiga den Sverige kalkylerat med och också har upplevt under många års användning av Gripensystemet. Vår uppfattning är att svenska verifierbara och erfarenhetsbaserade data inte har beaktats.

7. Norge har valt att se kostnader för vidareutveckling av Gripen som en osäkerhetsfaktor, som man sedan garderat sig för med ett 10-15 procentigt påslag. Detta står dock i kontrast till att Norge erbjudits ett fast pris på Gripen och ett statligt svenskt åtagande om detta.

8. Norge har räknat på att JSF kommer att produceras i flera tusen exemplar och Gripen E/F bara i några tiotals exemplar. Detta måste på flera sätt ses som osäkra antaganden.'

Läs också Wikileaks avslöjande om hur USA fördröjde beslut om ny Aesa-radar till Gripen för att ge JSF ett försprång.