Fordon

Självkörande uppstickarna tar sig ut på svenska vägar

Erik Coelingh i bilen som innehåller både en nödstoppsknapp, som helt kopplar bort de autonoma systemen, och en ”enhörningsknapp”, som testföraren kan använda då något ovanligt inträffar. Foto: Johan Kristensson
Erik Coelingh, teknisk expert på Zenuity, framför datorerna som behövs för att göra testplattformen Zebra, en Volvo XC90, självkörande. Den rullar nu på allmänna vägar i Sverige. Foto: Johan Kristensson
Einrides T-pod på testbanan Asta Zero utanför Borås.
Robert Falk, vd Einride. Foto: Foto: Johan Kristensson

Zenuity och Einride har bara några år på nacken och är delvis sprungna ur samma idé: att fordonsautomatiseringen radikalt kommer att förändra hur vi transporterar gods och oss själva. Nu är de på väg ut i trafiken.

Publicerad

Få tekniker har omgärdats av så stora förhoppningar som självkörande fordon, inte minst ur trafiksäkerhetssynpunkt. Men de senaste årens olyckor på allmänna vägar i framför allt USA har gett skeptikerna vatten på sin kvarn. Fullt automatiserade fordon lär dröja ett bra tag – men att vi kommer att få se ett gradvis införande tycks inte finnas någon tvekan om.

Zenuity och Einride är båda relativt nystartade svenska företag som rider på optimismen som omgärdar tekniken. På samma sätt bygger båda företagen på tanken att utvecklingen lämpar sig bättre i en mindre och flexiblare organisation än vad de traditionella fordonstillverkarna erbjuder. Samtidigt finns viktiga skillnader.

Zenuity ägs gemensamt av Volvo Cars och Autolivavknoppningen Veoneer och har i dag kring 600 anställda. Företaget utvecklar programvara för både avancerade förarstödsystem (adaptiv farthållare, filhållare och så vidare) liksom funktioner för helt automatiserad körning.

– Hela processen, hur vi tänker och utvecklar mjukvara, är annorlunda jämfört med hur det är i den traditionella bilindustrin. Det är bra, och en av anledningarna till att vi startade Zenuity, säger Erik Coelingh, teknisk expert.

Han syftar inte minst på lanseringstakten. Ett bilföretag lanserar en eller ett par modeller om året. Zenuity släpper ny programvara varje dag. Erik Coelingh kallar denna metodik för ”helt nödvändig” för att nå framgång.

Einride utvecklar i stället en transporttjänst fysiskt manifesterad av den automatiserade, elektrifierade och fjärrstyrda lastbilen helt utan hytt, kallad T-pod. Företaget ser transportbolag snarare än lastbilstillverkare som sina största konkurrenter.

Vill testa på allmän väg

Både Zenuity och Einride har ansökt om att få bedriva försöksverksamhet på allmän väg i Sverige. Zenuity har beviljats och får köra längs Europavägar mellan Malmö, Stockholm och Göteborg. Einride inväntar ännu sitt tillstånd att få köra en kort sträcka på allmän väg i Jönköping.

Båda bolagen har mestadels gott att säga om Sverige som utvecklingsland i allmänhet och tillståndsmyndigheten Transportstyrelsen i synnerhet, även om Erik Coelingh konstaterar att Zenuity har tappat en del tid i väntan på tillståndet, som de fick först i höstas.

– Fördelen med Sverige är en bra dialog med myndigheterna. De är i grunden positiva till automatiserad körning och vi har en ganska lik syn på hur viktig säkerheten är, säger han.

Robert Falck på Einride inväntar fortfarande tillståndet men lovordar myndigheten för deras ”sunda skepticism och kravbild”.

– Transportstyrelsen är extremt professionell. De har imponerat med tanke på hur svår den här transformationen är, säger han.

Robert Falck tycker däremot att den allmänna inställningen till automatisering släpar efter i Sverige. Folk förstår inte med vilken takt förändringen sker, menar han. Och han har inte samma positiva inställning till samverkan mellan myndigheter och industri som Erik Coelingh.

– Jag tror det vore sunt om samverkansmentaliteten utmanas. Från officiellt håll bör nog mindre krav ställas på att alla ska sitta och samverka. Jag tror inte att det är bra om de starka aktörerna får för god tillgång till dem som skriver lagarna.

Vid det här laget har närvarande pressansvarige börjat skruva lite på sig.

– Vill man ha framtidens lösning genom att fråga dem som har de befintliga lösningarna kanske man inte alltid hamnar rätt. Frågar man dem med starka intressen får man svar som stärker de intressena, säger Robert Falck.

Ny Teknik ber Robert Falck om ett exempel. Han tar det om att tillåta lastbilar på upp till 90 ton, en satsning som bland annat har marknadsförts med lägre utsläpp av koldioxid per fraktenhet.

– Det är bara ett sätt att ytterligare arbeta in behovet av en dieselmotor för att utföra transporterna, att befästa en teknik och leverantörers intressen, säger han men konstaterar att sådana synpunkter gör honom obekväm i samverkansdiskussioner – dit han ändå inte har fått någon inbjudan.

– Jag ska inte säga att jag har blivit cynisk. Men jag förstår varför saker inte förändras, säger han.

Sverige kan ta ledningen

Utvecklingen av självkörande teknik utsattes för ett verkligt eldprov i fjol då en av Ubers Volvobilar körde ihjäl en kvinna i Arizona, USA. Erik Coelingh konstaterar att det har påverkat hela branschen.

– Det har ökat medvetandegraden kring hur vi testar självkörande bilar, även i Sverige. Många myndigheter fick sig en tankeställare och vi fick anledning att se över våra procedurer. Det var så redan under min tid på Volvo Cars, men det är superstrikt att det ska vara utbildade förare, säger han.

Robert Falck kallar debatten efter olyckan för en ”sund självreflektion och moralisk diskussion kring hur det här hade kunnat förhindras”. Han påpekar dock att automatiseringen är den enda möjligheten att uppnå nollvisionen i trafiken – och att automatiska säkerhetssystem redan i dag räddar liv.

Själv verkar han för att det ska bildas en oberoende granskningsorganisation, helst internationell, liknande de som träder in vid flygkrascher.

– Sverige har en unik möjlighet att med sitt goda internationella rykte ta ledningen i ett sådant arbete, säger Robert Falck.