Självkörande bilar känsligast för hackning

Självkörande bilar behöver massor av sensorer för att hålla koll på vägen och trafiken. Via antenner kommunicerar bilarna med navigationssystem med servicefunktioner i molnet och ibland med en ägare som vill att bilen ska åka och parkera sig själv. Allt det där är öppningar som hackare och sabotörer kan försöka använda för att störa och ta kontroll över bilarna.

– Förutom att självkörande bilar har fler öppningar mot omvärlden är systemen mycket mer komplexa än i vanliga bilar. Hela förarfunktionen har tagits över av datorer och ju större system, desto större risk, säger Richard Widh, som är senior teknisk handläggare på verksamheten för samhällets informations- och cybersäkerhet på MSB.

Angreppspunkterna, eller attackvektorer som de kallas av säkerhetsfolk, är de ställen där ett system är åtkomligt. Ofta är det en öppning mot omvärlden. Problemet är detsamma för datorer, bilar eller kärnkraftverk.

I självkörande bilar handlar det utöver rena kommunikationsfunktioner även om uppkopplingar till internet och radio tillika alla sensorer.

– De här sensorerna kan bli förda bakom ljuset, eller bländade. Säkerhetsforskare i USA har exempelvis lyckats lura en lidar, alltså en lasersensor, med en laserpenna och enkla datorn Raspberry Pi. En hackergrupp lyckades ta kommandot över en bil via radion. Ytterligare andra forskare har lyckats gå in via däcktryckssensorerna. Det finns inga helt säkra system, säger Richard Widh.

För att minimera skadan vid en attack gäller det att bygga upp skydd med segmentering, alltså att den som lyckas slå ut eller ta kontroll över en sensor inte kan komma vidare och påverka andra delar i systemet. Dessutom krävs redundans, där andra sensorer tar över om en försvinner.

– Att skydda systemet är i dag lika viktigt som att få det att fungera och numera kan det vara minst lika svårt, säger Richard Widh.

Om ett år ska Volvo Cars skicka ut 100 självkörande bilar i den vanliga trafiken. På långa sträckor ska bilarna klara sig helt själva, utan förare, med hjälp av ett 30-tal sensorer och uppkoppling till gps och kartor i molnet. En dator ska smälta ihop all information från sensorer och kartor, och få 100 andra datorer att jobba ihop på rätt sätt för att bilen ska göra det den ska.

Risken för att hackare ska försöka förvandla de stora XC90-bilarna till missiler som skapar kaos i Göteborgstrafiken är något man måste räkna med. Fast inte nödvändigtvis mer när de blir helt självkörande, säger Marcus Rothoff, expert på autonom körning på Volvo Cars.

– Hackning är ett alltid pågående och aktuellt hot som man aldrig blir klar med. Vi måste hela tiden ligga i framkant. Men vi ser inte att problemet egentligen ökar när bilarna blir självkörande. Redan i dag har vi bilar som har en rad sensorer och stödsystem. De kan gasa, styra och bromsa och är uppkopplade med 3g eller 4g eller radio.

Förutom att stå emot rena dataintrång så måste de självkörande bilarna klara att en eller flera sensorer slutar att fungera.

– Det är för att kunna identifiera fel som vi till exempel har tre system som alla ser framåt, kameror, radar och lasersensor (lidar). Om någon sensor börjar bete sig underligt så stängs den av.

Kärnkraftverk har fyrfaldig redundans i sina system. Flyget har trefaldig. Volvo har bara dubbel i sina självkörande bilar.

– Det räcker för att bilarna själva ska kunna hanka sig fram till en säker position och stanna om de får problem. Det är svårare för ett flygplan, säger Marcus Rothoff.