Scania testar autonom gruvlastbil i australisk saltgruva

(Artikeln är uppdaterad.)

Gruvindustrin har visat sig vara en lämplig arena att testa teknik för automatiserad körning. Arbetsuppgifterna är ofta repetitiva och allmänheten har inte tillträde till miljöerna.

Scania berättar nu att de sedan i somras testar en autonom lastbil i en saltutvinningsanläggning i västra Australien i samarbete med gruvjätten Rio Tinto. Fordonet som används är en tipplastbil kallad Scania XT. Testverksamheten löper fram till 2020.

En säkerhetsförare har hittills övervakat fordonets framfart. Framöver kommer den hittills enda lastbilen i drift i Australien att kompletteras med fler för att utveckla fordonens medvetenhet om varandra, liksom systemet för flottövervakning.

– Chauffören kommer successivt att fasas ut. I nästa fas av projektet fokuserar vi på fordonens samspel och i tredje fasen hoppas vi kunna ha ett 10-tal bilar. Då vill vi att allt ska fungera som det ska, berättar Björn Winblad, chef för Scania Mining.

Fordonens tekniska utrustning är liknande den som används i Scanias lastbilar för konvojkörning vilket innebär både kamera, lidar och radar.

– Vi testar våra autonoma fordon på olika håll i världen. Men detta är det första som är helt intelligent autonomt på det viset att det själv räknar ut om något har hamnat i vägen och hur det tar sig runt, säger Björn Winblad.

För att underlätta testverksamheten i Australien har ett tvillingfordon byggts. Det finns på Scanias utvecklingscenter i Södertälje och gör det möjligt att snabbare kunna utprova nya lösningar på hemmaplan.

Området där saltet utvinns är stort. En skördare går bredvid lastbilen och fyller den sakta med salt från avdunstningsdammar. Fordonet kör sedan själv ett par kilometer till en avlastningsstation där saltet tvättas och läggs på hög innan den fraktas vidare med båt, berättar Daniel Bergqvist, regionchef Australien.

– Vi testar i en viss typ av miljö men vill hitta en lösning som är generell och som ska funka hos andra när vi väl har en färdig produkt att sälja, säger han.

Björn Winblad berättar att skälet till att de valt Rio Tinto som samarbetspartner beror på den långvariga affärsrelationen de har med gruvjätten.

– Vi har levererat både lastbilar och bussar till dem i många år. De kör redan autonoma maskiner från Komatsu och Caterpillar. Vi lär oss mycket från dem eftersom de ligger långt fram. Sen tror de precis som vi att våra jämförelsevis mindre maskiner kommer att bli mer konkurrenskraftiga när chauffören har plockats bort. Det är dessutom svårt att få tag på chaufförer, de måste flygas in och hotell byggas. Våra mindre lastbilar kan fungera som ett kontinuerligt transportband vilket ger ett mer flexibelt flöde, säger Björn Winblad.

En av utmaningarna ligger i att mycket av verksamhetets övriga utrustning är anpassad för de större fordonen, med avseende på bland annat krosstorlek, lastmaskiner och sprängutrustning.

– Där har vi en djup dialog med Rio Tinto. Det här handlar om mer än att bara testa en lastbil, fortsätter Björn Winblad.

Autonoma fordon är också något av ett landskap utan karta. Scania vet vart de vill komma men vägen dit är inte klarlagd.

– Nästan vem som helst kan bygga en autonom lastbil. Men hur integrerar vi dem hos kunden? Hur supportar vi dem? Vilka saker går sönder, frågar sig Björn Winblad.

– Det blir ett nytt sätt att tänka. Det här kräver något helt annat och det finns en poäng med att vi testar det hos kund, säger Daniel Bergqvist.

När kommer ni att ha en autonom lastbil i ert modellprogram?

– Det handlar om flera år. Men innan dess kommer vi att ha en försöks- och demonstrationsflotta, säger Björn Winblad.

Lastbilstillverkaren Volvo berättade så sent som för knappt en månad sedan att den ska leverera sex autonoma lastbilar till en norsk kalkgruva under nästa år. Gruvbolaget blev därmed Volvo Lastvagnars första kommersiella kund gällande autonoma transportlösningar.

Ny Tekniken frågar Scania-representatnerna hur de förklarar att Volvo redan har börjat sälja serieproducerade autonoma lastbilar. Björn Winblad säger att det inte är helt enkelt att hitta ett bra svar på det.

– Jag tror inte att vi har kommit olika långt i utvecklingen. Men strategierna för hur vi tar oss framåt är olika, säger Daniel Bergqvist.