Säkerhetsexperten: Flygsäkerhet hänger på personalen

Efter attentatet mot det ryska passagerarplanet över Sinai för några veckor sedan har två anställda på flygplatsen i Egyptiska Sharm el-Sheik gripits, misstänkta för att ha hjälpt till att placera en bomb på planet.

Hur kan det vara möjligt med moderna säkerhetssystem?

– Röntgensystem och elektroniska näsor (sprängämnesdetektorer) blir bara bättre och bättre. Men det hjälper inte att ha en fantastisk kontroll av passagerare om du inte har motsvarande kontroll av all personal. Man måste ha klart för sig vad ett säkerhetssystem på en flygplats är. Det fungerar som en fördämning, det spelar ingen roll hur hög och tät den är på vissa ställen, vattnet rinner obönhörligt över där den är lägst, säger Dan Larsson, som efter 17 år som säkerhetschef på Landvetter sedan förra året är fristående konsult inom säkerhet och krishantering.

En flygplats är en mycket komplex verksamhet. Det handlar inte bara om passagerare och besättning, utan ofta mer än 100 inblandade företag och myndigheter. Ofta pratar man om ett samhälle i miniatyr. Försäljare, vakter, restauranger, leverantörer, bagare, tullare, städare, kontrollanter, banker, chaufförer, servicefirmor, flygbolag, flygledning, listan kan bli hur lång som helst.

– Alla de här företagen ingår i säkerhetssystemet. De måste säkerhetskontrollera sin egen personal. All den här komplexiteten gör det svårt att skydda flygplatsen. Och det är den svagaste länken i kedjan som brister, säger Dan Larsson.

Passagerarkontrollen i sig påminner ofta om industriell verksamhet. 1000-tals människor kontrolleras på någon timme. Inget får klicka. Här har tekniken en nyckelroll.

– Men man kan inte bara lita på teknik, även om den hela tiden blir bättre. Till syvende och sist är det ändå en mänsklig hjärna som ska avgöra om en indikering ska göras. Då gäller det att förstå och ha en professionell inställning till risk och till det man ser på en röntgenbild. Att kanske ta en bild från en annan vinkel eller öppna en väska, även om det är bråttom och passagerarkön växer, säger Dan Larsson.

Vore inte det enklaste att kontrollera alla ingångar till planet med bombhundar och elektroniska näsor?

– Knappast enklare. Säkerhetssystemen är ju inte uppbyggda enbart efter maximal säkerhet, det måste vara praktiskt genomförbart också. Ett plan har många ingångar och just när det har landat och sedan ska starta, det kallas en turnaround, är det en febril verksamhet med bagagetruckar, catering, toalettömning, städpatruller, bränslepåfyllning, vatten, ny besättning, tekniker. Allt ska ske på extremt kort tid, det är mängder med passager genom alla öppningar i planet och sedan ska passagerarna på. Att lägga säkerhetskontrollen där vid varje passage skulle förmodligen knäcka flyget som idé.

I stället sker då kontrollen vid centrala punkter. Flygplatsen är indelad i zoner, och den som är närmast planet måste vara helt ren. I Europa kontrolleras passagerare och personal på samma sätt.

– Det går inte att lämna 100-procentiga garantier på att inget kan slippa igenom på en flygplats i EU, men systemet är så bra det går. Även om någon skulle lyckas muta en flygplatsanställd är det inte troligt att denne kan få ombord något oönskat, säger Dan Larsson.