Rattar lastbilen utan händer

På en öde parkering snirklar sig en liten grön Volvo-lastbil runt. På förarplatsen håller projektledaren Johan Tofeldt upp händer och fötter så att jag kan se dem.

– Egentligen skulle jag inte behöva åka med alls. Men det här är fortfarande ett forskningsprojekt och vi tar inga risker, säger han.

Medan vi åker runt runt i regnet på parkeringen utanför Göteborg förklarar Johan Tofeldt att vi egentligen befinner oss i en gruva någonstans i Sverige. Lastbilen följer en gång nerför en spiralramp för att lasta malm. Sedan tillbaka upp igen för att lasta ur.

Det är trångt mellan väggarna och lågt i tak. Rätt vad det är står en människa (alias en röd pinne) bakom en krök. Lastbilen Päronsplitt (döpt efter färgen) stannar snällt tills människan har avlägsnat sig. Sedan åker vi vidare.

– Den här tekniken kommer att förbättra världen, säger Torbjörn Holmström som är teknisk chef på AB Volvo.

I alla fall kommer den att förändra spelreglerna i lastbilsbranschen. Med hjälp av sex lidarsensorer, alltså laserkameror, något större datorkapacitet och särskild programvara är lastbilen Päronsplitt helt autonom i sin verksamhet.

Den rapporterar till ett kontrollrum när den har lastat respektive lossat, sedan får den order vad den ska göra härnäst. Den orienterar sig med millimeterprecision när det behövs, utifrån en digital karta som skannas i förväg.

– I grunden är det en vanlig anläggningslastbil som vi försett med ögon och hjärna. Men på samma sätt kan vi göra vilken lastbil som helst autonom. Vi började med gruvor för att där har vi kunder som visat stort intresse. Men rent tekniskt kan det fungera i alla tillämpningar, överallt. Vi skulle kunna ha självkörande lastbilar på samma sträckor där Volvo Cars ska prova personvagnar nästa år, säger Christian Grante, teknisk specialist.

Det är den digitala laserkartan som i dag är nyckeln till helt självkörande fordon. Det gäller alla miljöer, i städer, på landsväg, i grustag och gruvor. Lidarsystemet ombord kollar de fasta punkterna i omgivningen mot den digitala kartan och får exakt information var fordonet befinner sig.

Exakt i det här sammanhanget betyder millimeterprecision.

– I gruvdrift där lastbilen ska köra samma väg med tung last många gånger har vi fått lägga på ett stokastiskt filter för att den ska köra lite olika. Annars skulle det snart slitas upp spår i vägbanan, säger Christian Grante.

Om förmågan att se omgivningen och veta exakt var man befinner sig är nyckeln till autonom körning så är det dagens alltmer tekniskt utvecklade bilar som har lagt grunden.

En rad hjälpfunktioner håller fart och avstånd och känner igen vägmarkeringar och faror och hjälper föraren hantera dem.

För Volvos del har den aktiva styrhjälpen varit en viktig pusselbit:

– Nu har vi alla aktuatorer, alltså manövreringsorgan, som bilen behöver för att kunna köra själv som utrustningsalternativ på alla våra modeller, så det är bara att hänga på ögon och hjärna, säger Christian Grante. Och i kombination med elvägar öppnas möjligheter för landsvägens flygande holländare: en lastbil i ständig rörelse, som bara stannar för att lasta eller lossa.

Men där tekniken inte ser några gränser har samhället ett regelverk som även entusiastiska ingenjörer måste förhålla sig till. Ska självkörande lastbilar kunna nå sin fulla potential måste lagar och regelverk anpassas.

Om exempelvis en långtradare kan köra autonomt på landsväg tills tanken är tom, räknas det som arbete eller vila för chauffören?

– Det här är frågor som självklart kommit upp under projektet, säger Christian Grante. Men det måste politiker och samhälle svara på. Vi har precis tagit fram en teknik som gör det möjligt.