Norska elflygplanet landar på vatten – utan pontoner

Landets topografi gör det inte helt enkelt att anlägga nya flygplatser, och därför har det Bergen-baserade bolaget Flyby ambitionen att länka samman Norges småstäder med ett sjöflygplan som i stället landar på hav och fjordar, med terminaler nära stadskärnan.

Nu utvecklas deras eldrivna sjöflygplan Byfly av norska forskningsinstitutet Sintef. Det är en flygbåt, där underdelen på flygplanet är utformad som ett båtskrov, och har inte de konventionella sjöflygplanens pontoner. Byfly får dock små stabiliserande pontoner långt ut på vingarna.

Flygplanet kommer att ha plats för nio passagerare, med kapacitet för en timmes flygtid i 250 km/h. Det ger enligt Sintef en räckvidd på 200 km. Genom att inte bygga en tryckkabin blir modellen billigare att producera och man kan samtidigt sätta in större fönster.

Två skjutande propellermotorer på vardera 825 kW kommer dock att leverera en topphastighet på 300 km/h, skriver New Atlas. Till skillnad från på konventionella sjöflygplan suger de bakvända motorerna inte in saltvatten vilket annars kan utgöra ett problem som bidrar till ökat underhåll.

Med utgångspunkt från existerande teknik får batteripacket på cirka 300 kWh en vikt på 1,7 ton. Det innebär att Byfly blir 1,5 ton tyngre än ett likvärdigt plan som drivs med flytande flygbränsle. Men förhoppningen är att utvecklingen kommer att ge lättare batterier till 2030, då 15–20 flygbåtar ska sättas i trafik.

Byfly byggs i kolfiber

I dagsläget finns bara en flygande modell. Byfly kommer att byggas i kolfiber. Med en beräknad startsträcka på 350–450 meter och kapacitet att landa/lyfta i upp till 1,5 meter höga vågor anser Elfly att det finns en stor lokal marknad i sjövatten såväl som på havsvatten.

”Det finns många fördelar med vårt koncept. Vi klarar oss utan all den infrastruktur som ett vanligt flygplan kräver. Vi kan ladda batterierna i hamnar där man nu bygger upp sin laddkapacitet för båtar. Och till skillnad från vanligt flyg som erbjuds en eller två landningsbanor, där sidovindar kan utgöra en utmaning – har ett sjöflygplan möjlighet att välja riktning helt fritt och landa perfekt mot vinden. Våra flygplan är dessutom hybrider i det avseendet att de även kan fälla ut ett landningsställ och landa på flygplatser”, säger Elflys teknikchef Tomas Brødreskift till Teknisk Ukeblad.

Flygbåten som koncept är i sig ingen nyhet. Den första flög redan 1910, och lösningen tog fart som ett populärt alternativ för passagerarflyg under 1920- och 1930-talet.

Med tiden växte sig modellerna väldigt stora, där Howard Hughes H4-Hercules var störst. Byggt i trä fick flygplanet smeknamnet Spruce Goose – konceptet flög bara vid ett tillfälle 1947, och därefter var flygbåtarnas glansdagar förbi. Men jättens vingspann på 97,5 meter överträffas ännu i dag endast av Stratolaunch, på 117 meter.