Linfärjan Gerd går från diesel till el

Kornhallsleden mellan Göteborg och Kungälv är Sveriges mest trafikerade linfärjeled. Förra året transporterade färjan 730 000 bilar.

Färjan Gerd, som kör den 200 meter långa sträckan, är en så kallad linfärja, vilket innebär att den inte navigerar utan kör längs en vajer.

Tidigare har Gerd gått på diesel. Men nu har färjan konverterats till eldrift och kommer att drivas av två elmotorer. Under onsdagen var det trafikstart.

Eldriften sker med hjälp av en elkabel som matas ut och in genom ett hjul på sidan av fartyget. På så sätt leds elektricitet från elnätet i land till färjans elmotorer. Dessa driver i sin tur två vinschar som drar färjan fram och tillbaka längs vajrar.

Två frekvensomformare kan reglera färjans hastighet genom att variera elmotorernas varvtal. En skiljetransformator ombord ser till att den elektriska nätspänningen i land är skild från nätet ombord för att undvika jordströmmar.

För säkerhets skull har färjan även en dieselgenerator ombord. Den kan användas om det skulle bli strömavbrott i elnätet på land, vid åska eller svåra isförhållanden.

Läs mer:

Tekniken med elkabeldrift har utvecklats av Trafikverkets färjerederi. De fyra färjorna som har drivsystemet är sannolikt de enda i världen.

– Vi fick idén från stora hamnkranar som går på räls utmed kajerna runt om i landet. De har en rulle som sitter på kranen och rullar ut och rullar upp elkabeln, det är samma princip, berättar rederichef Anders Werner.

Hittills har elkabeltekniken prövats på tre linfärjeleder med lägre trafikintensitet.

– Det är främst genom att hitta alternativ till fossila bränslen som färjetrafiken kan bidra till långsiktig hållbarhet. När det gäller linfärjor kan eldrift vara ett utmärkt alternativ. För frigående färjor, som till exempel på Hanöleden, handlar det om andra bränslen, som metanol eller HVO, säger Peter Peterberg, miljösamordnare i Färjerederiet, i ett pressmeddelande.

Men Färjerederiet sneglar också på batteridrivna färjor.

– I våra nordiska grannländer finns ett engagemang för att bygga batteridrivna färjor och det är något vi gärna vill utveckla även i Sverige, under förutsättning att det finns en rimlig finansiering för den investeringen, säger Anders Werner.

Först ut med elkabeldrift var linfärjan i Hamburgsund i Tanums kommun år 2012. Under de första två åren sparades 107 ton koldioxidutsläpp per år. Eftersom Kornhallsleden har en mer omfattande trafik räknar Färjerederiet med ännu större koldioxidbesparingar på den sträckan.

Färjerederiet tycker att elkabeltekniken har flera fördelar. Den möjliggör fossilfri drift, är näst intill ljudlös och ger en förbättrad arbetsmiljö ombord.

– Jag ser egentligen inga nackdelar med tekniken. Möjligen skulle det kunna vara en nackdel att ha en elkabel i vattnet för att man hindrar övrig båttrafik, men eftersom man ändå har en vajer där spelar det ingen större roll, säger Anders Werner.

Därför har Färjerederiet redan planer på att installera tekniken i ytterligare tre färjeleder.