Medlemsländer i Nato: Albanien, Belgien, Bulgarien, Kanada, Kroatien, Tjeckien, Danmark, Estland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Island, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Montenegro, Nederländerna, Nordmakedonien, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Spanien, Turkiet, Storbritannien, USA.
Europeiska länder som inte är med i Nato: Andorra, Azerbajdzjan, Belarus, Bosnien-Hercegovina, Cypern, Finland, Irland, Kosovo, Malta, Moldavien, Monaco, Ryssland, San Marino, Schweiz, Serbien, Sverige, Ukraina, Österrike (ibland brukar även Armenien räknas in, trots att det geografiskt ligger i Asien).
Så här ser Natos hantering ut av ett eventuellt medlemskap för Sverige eller Finland:
1) Ansökan inkommer, oftast i form av ett brev, undertecknat av utrikesministern.
2) Brevet behandlas av Natoländerna, troligen vid ett ambassadörsmöte som kallas in omedelbart och redan samma dag tar beslut om att inleda inträdesförhandlingar.
3) Samtalen leds av en av Natos åtta assisterande generalsekreterare, tyska Bettina Cadenbach, och förväntas bara behöva ta en enda dag.
4) Nato tar sedan fram en rapport där man slår fast om länderna lever upp till de krav som ställs, inklusive ett nytt utrikesministerbrev där landet säger sig ha förstått vad som gäller och fortfarande vill gå vidare.
5) Natoambassadörerna tar sedan beslut om det går att skriva under inträdesprotokollet. Enligt Nato kan de här stegen totalt hinnas med inom två veckor.
6) När protokollet skrivits under blir landet en "inbjuden medlem" med rätt att delta i alla Natomöten, men utan rösträtt.
7) Protokollet skickas därefter ut till de 30 medlemsländerna för slutligt godkännande i varje lands parlament. Det tar i normala fall minst sex månader, men väntas kunna gå fortare nu, med tanke på den spända säkerhetssituationen kring Rysslands krig i Ukraina.
8) När alla länder gjort sitt och ansökarlandet skrivit på och alla papper arkiverats i Washington blir man medlem fullt ut.
Källa: Nato
