Svensk vågpionjär gör nytt försök vid Vinga

– Det som fick igång satsningarna i mitten av 1970-talet var oljekrisen. Nu är det klimatkrisen, problemet med koldioxiden, som gjort vågkraften intressant, säger Lennart Claeson i tidningen Göteborgs-Posten.

Som projektledare för gruppen för vågenergi Chalmers deltog han i försöket i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.

Det var statliga Svenska Varv och det privata företaget Interproject som utvecklade var sin vågkraftsgenerator och placerade dem i vattnen utanför Vinga.

Interprojects vågkraftverk döptes till det poetiska namnet Elskling medan Svenska Varvs konstruktion fick det prosaiska namnet Slangpumpsprojektet.

Båda vågkraftverken testades i de relativt grunda vattnet i Göteborgs ytterskärgård. Så småningom förenades de båda projektet i ett och döptes till Aquabuoy.

När varvskrisen var ett faktum såldes Aquabuoy 1988 till amerikanska Finavera, som vidareutvecklat Aquabuoy och testat på den amerikanska västkusten utanför den norra delstaten Oregon.

- Vi som varit inblandade i projektet i Sverige kopplades bort ganska tidigt efter försäljningen till USA, säger Lennart Claeson till Ny Teknik.

En annan pumpteknik än tidigare
Nu vill Interprojects ägare Gunnar Fredriksson, som i dag är över 80 år, och hans söner Göran och Hans dra igång ett nytt projekt tillsammans med Lennart Claeson, som numera är konsult åt den norska koncernen Reinertsen.

Om tillstånden från miljömyndigheter, sjöfartsverk och fiskerivårdande instanser beviljas ska vågkraftverket Elskling II i sjön i augusti.

Lennart Claeson, som också är inkopplad i vågkraftsprojektet Ocean Harvester i Karlskrona, säger till Ny Teknik att man kommer att använda sig av Interprojects ursprungliga teknik med mekaniska hydraulik och inte Svenska Varvs slangpumpsteknik, som i praktiken ägs av amerikanska Finavera.

- Aquabuoy använde speciella slangpumpar som Svenska Varv utvecklat. Nu använder vi vanliga hydraulpumpar, säger Lennart Claesson.

Ett litet projekt än så länge
Jämfört med andra satsningar på Västkusten är det ett rätt blygsamt försök. Budgeten är bara 1,5 miljoner kronor.

Den nygamla teknik som ska testas är på ett sätt raka motsatsen raka motsatsen till vad storprojektet ”Seabased” vill starta utan Lysekil. Seabased tar kraft ur vågorna genom att en boj som guppar på ytan och driver generatorn på botten.

Lennart Claesons boj är förankrad vid tre "flöten" som är förankrade med betongankare på havsbotten. Till skillnad från Seabased är generatorn i överbyggnaden, inte på botten.

Vågorna utanför Vinga brukar inte vara särskilt höga. Därför räknar man med att inte få ut mer än 35 kilowatt från försöksanläggningen. Fördelen med området anses vara att det är idealiskt för forskning och utveckling.

Slutmålet med projektet är en tio gånger så stor anläggning utanför norska Trondheim, där Reinertsenkoncernen, stora inom ”offshore” och brobyggnad, har sitt huvudkontor. Där ger en vågkam mellan 25 och 40 kilowatt.