Svensk minireaktor närmar sig Kanada

I Kanada har inga nya kärnkraftverk har byggts på 20 år. Men nu är flera företag intresserade av att få bygga små, fjärde generationens kärnkraftsreaktorer.

Svenska Blykalla lämnade vid årsskiftet in en ansökan till Kanadas kärnsäkerhetsmyndighet, Canadian Nuclear Safety Commission (CNSC) om en förhandsgranskning av företagets blykylda reaktor Sealer. Reaktorn Sealer är på mellan 3 och 8 megawatt och kan ha en livslängd på upp till 30 år.

Granskningen ska ta 15 månader. Efter den väntar flera myndighetsprövningar.

– I den första fasen ska granskningen avgöra om vårt bolag kan förstå och tillämpa det kanadensiska regelverket. I fas två ska det avgöras om vårt koncept är licensierbart, i princip om det är möjligt att ge licens till, säger Janne Wallenius, vd för Blykalla.

Parallellt håller CNSC på med en likadan granskning av två andra reaktortyper från två kanadensiska företag. En är en saltsmältreaktor från Terrestrial Energy, en reaktor där bränslet är flytande, blandat med smält salt som också utgör kylmedlet. Reaktorn har en livslängd på sju år, och ska i sitt minsta format ha en elektrisk effekt på 30 megawatt, enligt företaget. Reaktorn är därmed betydligt större än Blykallas design, men har samtidigt en kortare livslängd. Terrestrial Energy har gjort en kort film som ger överblick av reaktorkonceptet.

Den andra är en reaktor från Starcore Nuclear, som använder heliumgas som kylmedel och är tänkt att vara på 20 megawatt.

Alla tre reaktortyper som granskas av CNSC nu tillhör det som kalla fjärde generationens kärnkraftsreaktorer, som ska ge mycket mindre mängder kärnkraftsavfall och kunna återanvända uttjänt kärnbränsle. Det slutgiltiga avfallet ska också behöva förvaras i 1 000 år, till skillnad mot 100 000 år för kärnavfallet från dagens mer storskaliga reaktorer. Det har också det gemensamt att de är små, eller i alla fall betydligt mindre än dagens kärnkraftsverk. De är tänkta att ligga helt eller delvis under jord, och kräva en mycket liten bemanning på plats.

Att den här typen av reaktorer är intressant i Kanada beror på landets geografi och infrastruktur, med avlägsna områden där samhällen och gruvindustrier är beroende av kolkraft och dieselaggregat för sin el.

En rapport från energimyndigheten i Ontario som kom sommaren 2016 gick igenom 90 olika små reaktorkoncept. Rapporten pekar ut nio av dem som tekniskt och ekonomiskt lovande för landets omfattande gruvindustri. Alla de tre koncept som nu granskas av CNSC finns med bland de nio som lyfts fram.

Ett byte från dieselaggregat till små kärnkraftsreaktorer skulle ge en besparing på över 1 000 kronor per megawattimme, enligt rapporten. Ett byte skulle också minska utsläpp av växthusgaser från gruvorna. I rapporten är exemplet de gruvor som ligger i området "Ring of fire" i Ontario, där utsläpp på mellan 2,7 miljoner och 8,3 miljoner ton växthusgas skulle kunna undvikas under en 20-årsperiod.

– I Kanada finns gruvor som ligger 100 mil från närmaste väg, och där utvinning sker av värdefulla mineraler. De är beroende av diesel, som ofta får flygas in. Det är en extremt dyr elproduktion, säger Filip Johnsson, professor i uthålliga energisystem vid Chalmers.

Han beskriver marknaden för dessa små kärnkraftsenheter som begränsad.

– Det är en potentiell nischmarknad. Även om det är små enheter är det en stor investering. Jag är ganska tveksam till att det blir aktuellt för elektrifiering i utvecklingsekonomier, som i Afrika. Där tror jag att solenergi kombinerat med energilager blir lättare att anpassa än att ha små kärnkraftverk, det är högst tveksamt om det finns kapital för det, säger Filip Johnsson.

Myndigheten i Ontario bedömer i rapporten att de första små reaktorerna skulle kunna tas i drift omkring 2030.

En av de avsides belägna gruvorna i Kanada är Diavik diamantgruva i Northwest Territories, 30 mil norr om staden Yellowknife. Där har ett annat alternativ till diesel prövats: vindkraft.

2012 invigdes en vidkraftspark med fyra generatorer som tillsammans har en kapacitet på 9,2 megawatt. Trots svåra väderförhållanden med temperaturer ned till minus 40 grader levererade vindkraftverken under 2015 nära 21 gigawattimmar, vilket stod för elva procent av elförsörjningen av gruvans verksamheter.

Gilla Ny Teknik på Facebook