Energi
Solpaneler på kraftverksdammar kan täcka en stor del av elbehovet
Hur mycket el skulle flytande solpaneler på världens alla kraftverksdammar generera? Forskarnas slutsats är att lösningen kan ge upp till 10 600 TWh årligen.
Enligt forskarna skulle flytande solpaneler placerade på 24 000 för ändamålet grävda dammar kunna täcka tio procent av USA:s elbehov. Den kalkylen presenterades 2018 av National Renewable Energy Laboratory (NREL), som ligger under det amerikanska energidepartementet. En ännu smartare idé skulle dock kunna vara att använda vattenkraftverkens existerande dammar.
Dels kan man utnyttja kraftverkets existerande infrastruktur, och solpanelerna skulle kunna utgöra ett värdefullt tillskott under torrperioder då kraftverken måste snåla med vattnet. I dagsläget finns bara ett pilotprojekt där detta testas.
Dammen ligger längs floden Rabagão i Portugal, och där kan 840 flytande solpaneler på totalt 2 500 kvadratmeter leverera 300 MWh per år. Energibolaget EDP har dock planer på att utöka projektet med ytterligare 11 000 solpaneler. De ska flyta på Alqueva-dammen, som försörjer Portugals största vattenkraftverk. Det rapporterar New Atlas.
På andra sidan Atlanten har National Renewable Energy Laboratory gjort en analys av hur mycket extra energi samtliga av världens vattenkraftverk skulle kunna leverera genom att anlägga flytande solpaneler. Forskarna kom fram till att det globalt finns nära 380 000 kraftverksdammar där lösningen kan fungera.
Enligt NREL:s beräkningar skulle anläggningarnas flytande solpaneler ha potential för att kunna leverera upp till 7,6 terawatt, eller 10 600 TWh årligen – detta ovanpå vad själva vattenkraftverket producerar. Och med tanke på att jordens samlade elkonsumtion enligt Internationella energirådet, IEA, låg på 22 300 TWh för 2018 så skulle det innebära ett enormt tillskott. Det skriver NREL på sin hemsida.
"Det här är verkligen positivt. Det representerar dock inte vad som skulle vara ekonomiskt genomförbart eller vad marknaden faktiskt skulle kunna backa upp. Utan det är snarare en skattning av den övre gränsen för existerande tillgångar som tar hänsyn till vattendragen och hur mycket energi som systemen kan leverera", säger Nathan Lee, huvudförfattare till rapporten som har publicerats i Renewable Energy.
