Energi

SKB i uppror efter nya kopparrapporten

Digby McDonald, korrosionsforskare vid Penn State University. Bilden är tagen vid en konferens i Stockholm i november 2009 om kopparkorrosion. Foto: Lars Anders Karlberg
Peter Wikberg, forskningschef på SKB.

Kärnkraftsindustrins bränslebolag SKB är i uppror över hur Ny Teknik, Sveriges Radio och UNT i dag har rapporterat om säkerheten i slutförvaret av använt kärnbränsle.

Publicerad

- Uppgifter i media i morse är missvisande. Den nya forskningsrapporten bekräftar den analysmetod som SKB valt för att värdera kopparkapselns hållbarhet i slutförvaret, skriver SKB i ett pressmeddelande vid lunchtid på onsdagen.

I går kväll offentliggjorde statliga Strålskyddsmyndigheten SSM en amerikansk rapport som granskat säkerheten i det kommande svenska slutförvaret.

Det är SSM som beställt granskningen av korrosionsexperten Digby McDonald, professor vid Penn State University.

Digby McDonald skriver i sammanfattningen av den 256 sidor långa rapporten att koppar kan reagera med syrefritt vatten och att korrosionen går hårdare fram på kopparkapseln än vad SKB uppger i sina beräkningar.

– En grundförutsättning för SKB:s val av koppar till kapslarna var att det skulle vara termodynamiskt immunt i syrefritt vatten. När det nu visar det sig att det inte är så, är det åtminstone något som SKB inte hade räknat med från början, säger korrosionsexperten Jan Linder på SSM.

Jan Linder säger också att den nya rapporten stöder de forskningsresultat om kopparkorrosion som KTH-forskarna Gunnar Hultquist och Peter Szakalos kommit fram till, men som avfärdats av SKB.

Digby McDonald skriver något sarkastiskt att det blir bentonitleran i slutförvaret som kommer att utgöra den säkraste barriären mot radioaktivt läckage.

- Och då kan man fråga sig varför SKB väljer att använda dyr koppar när man lika gärna kunde använda vanligt segjärn i kapseln, skriver Digby McDonald i rapporten.

På SKB tolkar man dock rapporten helt annorlunda än vad medierna har rapporterat.

"Rapporten går igenom olika korrosionsprocesser som kan äga rum i slutförvaret och under vilka förutsättningar dessa kan ske. Resultaten ligger helt i linje med de forskningsresultat som SKB har presenterat", skriver SKB i ett pressmeddelande.

Och fortsätter:

"McDonalds genomgång bekräftar SKB:s ståndpunkt, att det tack vare barriärerna runt kapseln blir transporten av korrosiva ämnen fram till kapseln som avgör i vilken omfattning kapslarna kan korrodera".

– I ett slutförvar kommer den här reaktionen inte att ske, säger SKB:s forskningschef Peter Wikberg till UNT.

Ladd ned rapporten här.

Läs Ny Tekniks artikel om rapporten här.

Mer än 30 års utredningar

1976 startade de svenska kärnkraftsföretagen sitt forskningsprojekt Kärnbränslesäkerhet KBS som skulle mynna ut i en säker metod för slutförvaring av använt kärnbränsle.

1982 köptes det specialbyggda transportföretaget m/s Sigyn in för att transportera kärnavfall från kärnkraftverken Oskarshamn för mellanlagring och kortlivat radioaktivt avfall för slutförvaring till en bergrumsanläggning i Forsmark.

1983 kommer den tredje rapporten i KBS-projektet och det blir den som lägger grunden för det fortsatta arbetet. Metoden kommer att få namnet KBS-3.

1985 invigs mellanlagringsanläggningen Clab i Oskarshamn - stora bassänger som ska kyla det använda kärnbränslet i 30 år innan det kan slutförvaras.

1988 invigs slutförvararet av kortlivat radioaktivt driftavfall från olika anläggningar, bland annat sjukhus, i Forsmark.

1992 inleds förstudier för slutförvar i åtta kommuner. Den första kommunen var Storuman.

1995 invigs Äspölaboratoriet intill Oskarshamns kärnkraftverk. Äspölaboratoriet är en forskningsanläggning djupt nere i berget för forskning om så kallad geologisk slutförvaring, alltså KBS-3-metoden.

1998 invigs kapsellaboratoriet i Oskarshamn för forskning om vilken typ av inkapsling som man ska göra av bränslet inför slutförvaret.

2002 startar platsundersökningarna på allvar i Forsmark och Oskarshamn, de enda två ställen där medborgaropinionen varit positiv till ett slutförvar på den egna bakgården.

2006 ansöker SKB om tillstånd att få bygga en inkapslingsanläggning i anslutning till mellanlagret Clab i Oskarshamn.

2007 avslutas platsundersökningarna och analysarbetet tar vid.

2009 är analyserna avslutade och den 3 juni väljer SKB:s styrelse Forsmark som bästa platsen för slutförvaret.

2010 kommer ansökningar om slutförvarsanläggningen att lämnas in till strålsäkerhetsmyndigheten SSM samt ansökan om tillstånd enligt miljöbalken för mellanlagret, inkapslingsanläggningen och slutförvaret.

2013/2014: Regeringen fattar beslut.

2015-2022: Bygget av kärnbränsleförvaret och utbyggnaden av slutförvaret för lågaktivt avfall.

2023-2070: Slutförvaret fylls upp av använt kärnbränsle som legat och svalnat i 30 år i bassänger på mellanlagret Clab i Oskarshamn.

Källa: SKB