Energi

Nu öppnas avfallstunneln i Oskarshamn

Tunneln i Äspölaboratoriet utanför Oskarshamn går 450 meter ned i berget. Där har sex kopparkapslar deponerats för test. De första två ska tas upp till sommaren. De övriga fyra får ligga i tretton år till. Foto: Curt-Robert Lindqvist/SKB
Här förbereds bortsprängningen av det 120 ton tunga betonglocket som förseglat tunneln där kopparkapslarna förvaras. Foto: Curt-Robert Lindqvist/SKB

För tio år sedan började SKB bygga en kopia av det framtida slutförvaret för använt kärnbränsle. För sju år sedan förslöts tunneln med lera, sten och betong. Nu ska den öppnas.

Publicerad

- För första gången kan vi studera samverkan mellan bufferten av lera som finns runt kopparkapslarna och tunnlarnas återfyllning, säger Mats Ohlsson, chef för det underjordiska Äspölaboratoriet vid Oskarshamns kärnkraftverk.

Det kommer ett ta ett halvår att komma ned till kopparkapslarna som ligger begravda 450 meter ned i berget.

För jul började man arbetet med att spräcka den två meter tjocka och fem meter höga och breda betongpluggen på 120 ton som täpper igen tunneln som leder in till deponeringshålen där kopparkapslarna ligger.

I februari börjar arbetet med att gräva ur tunneln som är fylld av bentonitlera blandad med stenkross.

Till sommaren räknar man med att kunna plocka upp två av de sex kopparkapslarna som ligger inbäddade i bentonitlera i sina deponeringshål i tunneln.

Kopparkapslarna är fem meter höga och väger 27 ton. De sänktes ned för sju år sedan i hål klädda med ringar av hård och torr bentonitlera där varje ring väger 2,5 ton.

Deponeringshålen fylldes igen med bentonitblock och bentonitkross, som ska skydda mot radioaktiv strålning.

När alla sex kapslarna, som i det här försöker inte innehåller något kärnbränsle och inte är radioaktiva, lagts i sina hål har hela tunneln förslutits.

I deponeringshålen, i kapslarna, i bentonitleran, i tunnelåterfyllningen och i berget runtomkring finns cirka 350 mätinstrument för att registrera vad som hänt under den tid som experimentet pågått.

Eftersom kapslarna inte innehåller något uran har de värmts med el för att skapa en så verklighetstrogen miljö som möjligt.

Men man har haft en hel del problem och flera av värmarna har krånglat under testperioden.

- Detta kommer vi att ta hänsyn till när vi utvärderar resultaten, säger Mats Ohlsson.

Bentonitleran i deponeringshålen har, enligt teorin, svällt av vattenflödet i berget och skyddat kapslarna.

Om detta stämde får man svar på först i sommar när kapslarna tagits upp.

För att komma åt kapslarna måste man blöta upp leran till en lervälling som kan sugas upp ur hålen och ut ur tunneln.

Hur grisigt det blir och hur de maskiner som ska ta upp kapslarna reagerar på den geggan får man svar på under våren.

Men det är fyra kapslar kvar i berget, längre in i tunneln. De ska ligga där ytterligare tretton år, i sammanlagt 20 år, innan de plockas upp och analyseras.

Läs om atomsopbilen Magne - världens största robot.