Miljörörelsen drar blankt mot SKB

Under mindre än en arbetsdag har det hunnit blir fullt krig mellan miljörörelsen och kärnkraftsindustrin om forskningsrapporten "Är koppar immunt mot vatten?"

Akt tre i dramat utspelade sig på onsdagseftermiddagen genom nya pressmeddelanden.

Den svenska kärnkraftsindustrins gemensamma bränslebolag SKB anser inte att rapporten skulle innehålla något som helst negativt för SKB.

”SKB välkomnar ny forskningsrapport om kopparkorrosion. Rapporten stöder vårt sätta att beräkna de förhållanden som kommer att råda för kopparkorrosion i ett förslutet slutförvar på cirka 500 meters djup i den svenska berggrunden”, säger SKB i ett första utkast till pressmeddelande.

Det får miljörörelsens gemensamma organisation för granskning  av kärnkraftsindustrins hantering av avfallsfrågan, MKG, att gå i taket.

”SKB misstolkar ny myndighetsrapport om kopparkorrosion. SKB:s försök att tolka rapporten som ett stöd för dess arbete är missvisande. Rapporten är ett tydligt problem för SKB och dess ägare”, säger MKG.

I morse rapporterade Ny Teknik, Sveriges Radios vetenskapsredaktion och lokaltidningen UNT om den nya rapport om kopparkorrosion som Strålskyddsmyndigheten beställt av den amerikanske korrosionsforskaren Digby McDonald.

Rapporten visar att koppar inte alls är så termodynamiskt immun som SKB hävdar och att koppar korroderar snabbare än vad SKB antar.

Alla medier hade intervjuat Jan Linder, korrosionsexpert på Strålskyddsmyndigheten och den som beställt rapporten.

– En grundförutsättning för SKB:s val av koppar till kapslarna var att det skulle vara termodynamiskt immunt i syrefritt vatten. När det nu visar det sig att det inte är så, är det åtminstone något som SKB inte hade räknat med från början, säger Jan Linder.

Detta blev för mycket för SKB som anklagar medierna för att komma med missvisande uppgifter.

I själva verket bekräftar Digby McDonald den analysmetod som SKB valt, menar SKB.

- Det är glädjande att de ståndpunkter vi hävdat i den här diskussionen återigen bekräftas av en internationell forskare, skriver Saida Laarouchi Engström, avdelningschef på SKB, i ett pressmeddelande på onsdagen.

MKG:s kanslichef Johan Swahn tar dock medierapporteringen i försvar och anklagar i stället SKB för att misstolka rapporten.

Han slår fast fyra punkter i rapporten.

1. Den visar att de kopparkorrosionsprocesser i rent vatten i en syrefri miljö, som KTH-forskarna Peter Szakalos och Gunnar Hultquist har kritiserat SKB för att strunta i, finns.
2. Den säger att det dessutom finns ett antal andra processer som kan pågå i ett slutförvar när syre är förbrukat.
3. Den kommer fram till att det blir oerhört viktigt att den barriär av lera som ska skydda kopparkapseln är helt tät för att det inte ska bli stora korrosionsproblem.
4. Författarna konstaterar att eftersom lerbufferten måste vara så extremt tät så sklle det lika gärna duga med stål som kapselmaterial.

Även Jan Linder på SSM är kritisk till hur SKB tolkar rapporten.

- SKB:s kommentarer är inte helt korrekta. SKB lägger in egna värderingar i pressmeddelandet, säger Jan Linder till Ny Teknik.

Striden mellan MKG och SKB bottnar inte bara i olika syn på kärnkraftens välsignelse utan också på forskningen om slutförvaret.

SKB har mycket fokus på den egna metoden KBS och ger för lite uppmärksamhet och resurser till fristående forskning om alternativa slutförvarsmetoder, anser Mkg.

För SKB är MKG:s  kritik mot 30 års forskning som lett fram till KBS-metoden som ett rött skynke.

Det har inte blivit lugnare av att MKG hela tiden lyfter fram de forskningsresultat som korrosionsforskarna Gunnar Hultquist och Peter Szakalos på KTH presenterat och som visar att den kopparkapsel, som utgör en av de tre ”barriärerna” i KBS-metoden, inte alls är så motståndskraftig som SKB hävdar.