Målet: bli bäst på att avveckla

Oskarshamn 1 blev Sveriges första kommersiella kärnkraftsreaktor när den invigdes i maj 1972. Men 45 år senare är det slut. Den 29 juni slutar O1 att leverera till kraftnätet.

Livslängden var beräknad till in på 2030-talet. Ekonomiska skäl gjorde att OKG:s ägare 2015 beslutade att avveckla O1 i förtid. Samtidigt togs beslutet att inte återstarta Oskarshamn 2.

Nu tickar de rödfärgade digitala siffrorna på en skylt utanför kärnkraftverket ned, siffra för siffra, mot den 29 juni, i den process som kallas coast down. Sedan väntar servicedrift. Alla system ska tömmas, och interndelar tas ut. Allt material måste klassas efter radioaktivitet.

Det handlar om stora mängder avfall som ska tas om hand: uppskattningsvis 246 375 ton. Men bara en mindre del behöver förvaras som kärnavfall.

– Cirka 90 procent är konventionellt avfall. En stor mängd är friklassningsbart, säger Sofia Eliasson, avfallsingenjör på OKG.

Det går in i helt vanlig avfallshantering. Resten ska transporteras till de olika lager som redan finns vid Oskarshamnsverket.

En kritisk del av att tömma, nedmontera och riva ett kärnkraftverk är att hålla isär de olika typerna av avfall så att de inte kontaminerar varandra.

– Det är väldigt väldigt viktigt att hålla kolla på avfallsströmmarna. Vi vill säkerställa att man inte i onödan skapar ett radioaktivt avfall. Organisationen skapar olika radioaktiva stråk, säger Börje Torstenfelt, avdelningschef för avfall och rivning på SKB, Svensk Kärnbränslehantering.

Besluten i Sverige om en förtida avveckling av flera reaktorer har gjort att planerna på slutförvar för alla former av kärnavfall inte hänger med tidsmässigt. 2038 nämns som ett år när slutförvaret för använt kärnbränsle kan börja tas i drift – men många beslut återstår innan byggandet kan starta. Slutförvaret för kortlivat låg- och medelaktivt avfall, SFR i Forsmark, måste byggas ut. Slutförvaret för långlivat låg- och medelaktivt avfall finns det än så länge inga beslut om.

Det innebär att mellanlagren måste bli kvar på kärnkraftverken i många decennier. Men det oroar inte SKB.

– Vi ser inte mellanlagringskapaciteten som något kritiskt i nuläget. Vi har den kapacitet vi behöver, säger Börje Torstenfelt.

I Oskarshamn finns sedan länge etablerade mellanlager för olika typer av kärnavfall, inklusive Clab som tar emot använt kärn- bränsle från hela landet. OKG räknar med att själva kunna ta hand om allt sitt kärnavfall, i väntan på slutförvaren.

– Vi vill vara oberoende, och vi har gått in i ansökningar om att utöka vår kapacitet, säger Sofia Eliasson.

När hon började på OKG för tre år sedan var situationen en annan. Då var fortsatt drift i många år till det som gällde. Sedan kom avvecklingsbeslutet för två av tre reaktorer.

– Jag hamnade mitt i det här. Det som egentligen händer under en avveckling är att mängden avfall ökar. Det är jätteroligt, det är mitt område, säger Sofia Eliasson.

Men lägger till:

– Sedan skulle det ha varit roligt även om reaktorerna hade varit i drift.

I Sverige byggs inga nya kärnkraftverk, och de reaktorer som finns ska alla vara avvecklade någon gång i mitten av 2040-talet. Men avveckling tar tid, och fyller gott och väl ett yrkesliv.

– Kärnkraften är fortfarande en framtidsbransch. Och man kan göra sig ledande i en bra avveckling, säger Sofia Eliasson.

En av de viktigaste åtgärderna under servicedriften är att transportera bort kärnbränslet. På O2 är reaktorn redan nästan tömd på kärnbränsle, ”plundrad” är kärnkraftstermen. Från en balkong med dubbla glas mot reaktorhallen ser vi den stora transportbehållaren som står vid sidan av reaktorbassängen.

Flytten av det använda kärnbränslet till mellanlagret Clab startade i höstas. Nu är endast det färska bränslet kvar, som ska användas i O3. Två gånger i veckan laddas transportbehållaren med 16 bränsleelement per gång. Från början fanns det 800 bränsleelement.

När beskedet om att stänga O2 kom 2015 hade 8 miljarder kronor investerats i O2 under nära tio år för att förlänga livslängden på reaktorn och höja säkerheten.

– Det var den mest moderna reaktorn i Sverige. Många ingenjörsutmaningar testades i projektet, berättar Ambjörn Pernius, driftchef på O2.

Bland annat höjdes effekten, en ny generator och nya lågtrycksturbiner installerades och reaktorn fick förstärkta system för reservkraft och resteffektkylning. En helt ny simulator, en kopia av det nya kontrollrummet, byggdes också.

Men i stället för att ta allt det nya i bruk fick de anställda inrikta sig på att anläggningen skulle stänga.

– Beslutet var svårt att ta till sig. Det hade varit roligare att avveckla om reaktorn hade körts hela den tekniska livslängden, säger Per Johansson, biträdande driftchef på O2.

Nu, två år senare, har man tagit nya tag.

– Vi som organisation har tagit till oss det nya uppdraget. Att avveckla är också en arbetsuppgift. Min drivkraft är att vi ska göra det så effektivt som möjligt, så att vi inte riskerar att störa driften av O3, säger Ambjörn Pernius.

Huvudägare till kärnkraftverken i Oskarshamn är energikoncernen Uniper, som också äger Barsebäcksverket där två reaktorer är avställda sedan länge. Men först i vinter har demontering av de interna reaktordelarna startat. De två kärnkraftverken hoppas kunna dra nytta av att ha parallella processer – och att ligga ett par år före den planerade stängningen av två reaktorer i Ringhals och andra planerade stängningar på kärnkraftverk i Europa.

– När det gäller att få rätt kompetenser är det en stor fördel att vi är tidigt ute, säger Andreas Roos, avvecklingschef på OKG, Oskarshamns kraftgrupp.

På halvön där Oskarshamnsverket ligger arbetar i dag cirka 1 500 personer, när SKB och entreprenörer räknas in. OKG ska minska antalet anställda från 880 förra året till 600 år 2019.

OKG har börjat utreda vad utrymmet kan användas till när O1 och O2 är helt rivna 2027, både för att utnyttja platsen och ge nya arbetstillfällen.

Här finns mycket att erbjuda, enligt vd Johan Dasht, som har nämnt datacenter, vätgasproduktion eller tillverkning av avjoniserat vatten som olika spår.

– Sådant som el, kylning och hög säkerhet, allt det finns redan på plats, säger Johan Dasht.