Kritik mot bisfenol-bedömning

Bisfenol A är en östrogenliknande kemikalie som finns i vissa plaster och kvittopapper. Ämnet misstänks kunna skada fortplantningsförmågan och leda till en ökad risk för cancer och fetma.

I den senaste riskvärderingen av bisfenol A kom Efsa fram till att halten för vad som anses säkert att få i sig bör sänkas. Orsaken är att myndigheten anser att det är troligt att bisfenol A kan skada njurar och lever samt påverka bröstkörtlar.

Samtidigt drog myndigheten slutsatsen att risken för att skadas av bisfenol A är liten för alla grupper i samhället eftersom exponeringen för bisfenol A är låg.

Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, är dock kritisk till hur Efsa har genomfört sin riskvärdering. Han anser att myndigheten lägger för stor vikt vid studier som har utförts enligt God laboratoriesed, så kallad GLP (Good Laboratory Practice).

GLP är ett system för att standardisera laboratoriestudier som togs fram efter att industrin hade fuskat med kemikalieforskning. Men Carl-Gustaf Bornehag menar att systemet inte är anpassat för studier av hormonstörande ämnen och att forskning som följer GLP därmed inte utformas på bästa sätt när det gäller att upptäcka hälsoeffekter vid låga doser.

Den stora tyngd som Efsa ger GLP-studier har lett till att myndigheten i den senaste riskvärderingen av bisfenol A har räknat bort många akademiska studier, enligt Carl-Gustaf Bornehag.

– Efsa har tittat på 350 studier men den huvudsakliga slutsatsen i riskvärderingen av bisfenol A bygger på fynd rörande förändringar av levervikt hos mus och dessa slutsatser bygger i allt väsentligt på två GLP-studier. Det är samma artiklar som har varit med i tidigare utvärderingar, säger han.

Även miljöorganisationer har tidigare protesterat mot Efsa:s krav på GLP och påtalat att det leder till att studier utförda av industrin prioriteras på bekostnad av oberoende akademisk forskning.

Efsa har tidigare hävdat att de studier som har räknats bort har haft kvalitetsbrister. Den åsikten har delats av forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karollinska institutet, som dock har bedömt att flera av lågdosstudierna sammantaget utgör ett relativt övertygande underlag.

Carl-Gustaf Bornehag menar att bättre metoder för riskvärdering måste tas fram så att all den information som finns om olika ämnen, även från epidemiologiska studier, inkluderas.

– Vi har inte riskvärderingsmetoder i dag för att svara på om hormonstörande ämnen är farliga för oss, säger han.