”Iran får svårt utveckla atombomb”

I helgen blev det klart att Iran och Kina, Frankrike Tyskland, Ryssland, Storbritannien och USA slutit ett viktigt temporärt avtal kring Irans kontroversiella kärnteknikprogram. Syftet är att förhindra Iran att utvecklar egna kärnvapen.

Avtalet innehåller en lång lista med kärntekniska punkter.

Fredrik Nielsen, kärnvapenforskare på Foi, Totalförsvarets forskningsinstitut, i Kista, gör bedömningen att de inte innebär några större tekniska svårigheter för Iran att klara av att utföra.

- När det gäller de tekniska bitarna är det fullständigt möjligt att fullfölja avtalet. Det som väcker frågor är i stället om landet kommer att följa avtalet bland annat när det gäller inspektioner av kärntekniska anläggningar, säger han.

Hans bedömning är dock att om Iran får svårt att tillverka egna kärnvapen framöver om landets ledning uppfyller de många punkterna i avtalet som rör landets kärnteknikprogram, och åtföljer dem till punkt och pricka.

- Det gäller också under förutsättning att det inte finns odeklarerade kärntekniska anläggningar i landet, säger han.

Det nuvarande avtalet varar i sex månader. Det kan därefter följas av en permanent uppgörelse eller förlängas på obestämd tid, enligt Fredrik Nielsen.

Under perioden lovar Iran stoppa all urananrikning över fem procent. De 196 kilona av uran som är anrikat till 20 procent ska spädas ut till fem procent eller konverteras till en form som inte lämpar sig för vidare anrikning.

Iran har hävdat att det 20-procentigt anrikade uranet ska användas som bränsle i en forskningsreaktor i Teheran. Men det höganrikade uranet hålls i dag av Iran i flytande form i förråden (i hexafluoridform). För att bli bränsle måste det konverteras till pelletts eller kutsar.

Att uranet förekommer i vätskeform förklarar Fredrik Nielsen, har väckt misstankar om att Iran är på väg att utveckla kärnvapen eftersom uranet i denna form är möjligt att anrika till än högre nivåer. Uran som används i kärnvapen behöver vara anrikat till omkring 90 procent.

- Det har också ansetts märkligt att Iran inte köpt anrikat uran till forskningsreaktorn från andra länder, säger han.

Iran får inte heller sätta upp nya centrifuger eller driftssätta nya installerade centrifuger med vars hjälp man kan anrika uran. Men enligt Fredrik Nielsen tillåts landet dock fortsätta bedriva forskning kring själva centrifugteknologin.

Iran har också misstänkts vara på väg att via reaktorn Arak försöka utvinna plutonium ur använt kärnbränsle. Upparbetat plutonium kan även det användas i kärnvapenspetsar.

Nu har Iran enligt avtalet bland annat lovat att inte sätta igång Arak-reaktorn. Man får inte ge reaktorn kärnbränsle eller transportera tungt vatten till reaktorn.

- Man öppnar också upp för inspektioner av hela Arak-anläggningen och Iran förbinder sig att lämna fullständig information om reaktorns design, säger Fredrik Nielsen. Besöken kan - om de blir av - också betyda att nya detaljer kring Irans kärnteknikprogram blir kända för omvärlden.

Samtidigt hänger utvecklingen också på om de andra länderna lättar på de ekonomiska sanktionerna som man i sin tur lovar att göra. De senare uppges motsvara cirka sju miljarder dollar. Många av sanktionerna ligger dock kvar. Bland annat de som rör företag som stödjer Irans nukleära och ballistiska program, många finansiella sektorer, skeppsbyggande, frakt, energisektorn och militära program.

Flera länder, bland annat Israel, har reagerat över uppgörelsen. Man hävdar att det ger Iran rätt att anrika uran, om än bara upp till fem procent, trots att flera resolutioner i FNs säkerhetsråd (främst 1696 och 1737) förbjuder anrikning.
Karta över Irans kärnteknikanläggningar (grafik från AFP)