Inför slutförsvarsbeslutet – miljörörelsen vill se nya praktiska tester

Den 27 januari ska regeringen lämna sitt besked om slutförvaret för kärnavfall tillåts eller inte. Nya miljöministern Annika Strandhäll (S) meddelade på en pressträff i december att regeringen är nöjd med det underlag som har tagits fram.

Men inom akademin och miljörörelsen finns det flera som anser att underlaget är otillräckligt. Skarp kritik har bland annat riktats mot kärnkraftsindustrins avfallsbolag, Svensk kärnbränslehantering (SKB), och det så kallade lot-försök som har genomförts vid Äspölaboratoriet utanför Oskarshamn.

Lot står för Long Term Test of Buffer Material och riggades I slutet av 1990-talet. Syftet var att genomföra ett slags simulerat slutförvar för kärnavfall.

Sju testpaket med elvärmare, kopparrör och bentonitlera stoppades ned i berget på 450 meters djup. 2019 plockades två testpaket upp och studerades.

Det visade sig att det fanns korrosion på kopparmaterialet, men experter var oense om korrosionsförloppet var att betrakta som snabbt eller förväntat. Därmed drogs olika slutsatser om den långsiktiga säkerheten hos den kapsel av gjutjärn och koppar som ska innesluta det använda kärnbränslet i slutförvaret i minst 100 000 år.

”Inte i enlighet med vetenskaplig praxis”

En tvistefråga handlar om vad som orsakade korrosionen. SKB har hävdat att det berodde på syre som följde med testpaketen ned i berget. Men Christofer Leygraf, professor emeritus i korrosionslära på KTH, menar att det är omöjligt eftersom sådant syre skulle ha konsumerats snabbt av mikroorganismer i berget.

– Den grundläggande tanken med att använda koppar i slutförvaret var att koppar inte korroderar i syrefattiga miljöer. Men forskning från de senaste 30 åren visar att koppar korroderar mycket mer i syrgasfritt vatten än man tidigare har trott, säger Christofer Leygraf till Ny Teknik.

Miljörörelsen har, ihop med de två korrosionsprofessorerna Christofer Leygraf och Jinshan Pan, kritiserat SKB för luckor i redovisningen av lot-försöket. De anklagar SKB för att undanhålla fakta eftersom viktiga resultat saknas från de delar av paketen där korrosionen är som störst. ”Det är inte i enlighet med vetenskaplig praxis,” skrev de på DN debatt i november.

De delar av paketen som miljörörelsen pekar på är dock inte representativa för slutförvaret, menar SKB, genom att de antingen har utsatts för högre temperatur eller exponerats för sand i stället för bentonitlera.

”Då är det något som inte stämmer med SKB:s teoretiska modell”

Nu har miljörörelsen presenterat ett förslag för att ta fram den saknade kunskapen. Först och främst vill de att regeringen tvingar SKB att redovisa studier av de mest korroderade partierna i lot-försöken.

– Vi tror att det går att utesluta att korrosionen har skett på grund av syre. Det är vår misstanke och det är därför som SKB inte har gjort de analyserna, säger Johan Swahn, kanslichef på Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG, till Ny Teknik.

Men de vill också att nya lot-paket ska stoppas ned i berget. I ett brev till regeringen preciserar MKG att minst tre likadana paket bör stoppas ned i berget, men det här gången ska de också förses med sensorer som kan mäta syrgas, för att avgöra hur snabbt syrgas förbrukas vid olika platser i paketen.

När syrgasen har förbrukats kan paketen plockas upp, det bedöms ta någon månad, enligt MKG. Därefter kan korrosionen i de tre nya paketen jämföras med den som förekom i de gamla paketen, som låg i berget i ungefär 20 år.

Om det är mindre korrosion i de nya paketen än i de äldre menar MKG att det visar att korrosionen i de äldre paketen har orsakats av något annat än syrgas.

– Då är det något som inte stämmer med SKB:s teoretiska modell för hur koppar beter sig i förvarsmiljön, säger Johan Swahn.

”Tror inte man skulle lära sig något avgörande”

MKG menar att det skulle gå att genomföra sådana kompletterande experiment på under ett år. Helst vill miljörörelsen att regeringen ser till att dessa genomförs innan beslutet fattas om slutförvaret den 27 januari.

Men Johan Swahn inser att det inte är särskilt troligt. I stället hoppas han att regeringen, om den beslutar sig för att tillåta slutförvaret, gör det med villkoret att mer forskning måste göras på koppar.

– Då är det fortfarande intressant att utföra lot på det här sättet, säger han.

SKB ger dock inte mycket för miljörörelsens förslag. För att få veta mer om den detaljerade korrosionsprocessen är det bättre att göra kontrollerade laboratorieförsök, enligt Johannes Johansson, SKB:s ämnesexpert på kapselmaterial:

– Vi tror inte att man skulle lära sig något avgörande av den typ av försök som föreslås. Vi har sett stor variation av korrosion på grund av syre mellan olika försök, så förekomsten av syrgas varierar mycket. Och syre slutar inte orsaka korrosion bara för att det inte kan mätas i systemet eftersom syre ger upphov till korroderande kopparjoner, säger han till Ny Teknik.

Tidigare har SKB också pekat på att det finns ett fungerande skydd i slutförvaret även om kopparmaterialet skulle gå sönder, eftersom metoden bygger på de tre barriärerna kapseln, bentonitlera och det omgivande berget. ”Tillsammans ger detta ett avsevärt strålskydd, även om man rent hypotetiskt skulle tänka bort kopparkapslarnas funktion,” skrev Jessica Palmqvist, chef för SKB:s avdelning för forskning och utveckling, på DN debatt.

”Vi är oroliga för att berget också fallerar”

Men Johan Swahn pekar på vikten av att förstå grunden för hur koppar beter sig i slutförvarsmiljö.

– Det finns osäkerheter som gör att man kan anta att SKB:s säkerhetsanalys inte är riktig. Alla scenarier är hypotetiska från början, men ännu mer om man inte vet hur koppar beter sig i slutförvarsmiljö, säger han.

Till exempel är han orolig för att korrosionsprodukter kan förstöra bentonitleran, om kapseln inte fungerar som det är tänkt, så att leran inte längre fungerar som barriär.

– Då återstår endast berget som barriär, kanske redan efter några hundratals år. Vi är oroliga för att berget också fallerar och att radioaktiva ämnen inte i första hand försöker ta sig genom det relativt sprickfria berget utan tar den snabbaste vägen till ytan genom tunnlar, där leran inte har tätat tillräckligt, och sedan vidare via större sprickbildningar, säger Johan Swahn.

Även om det mesta tyder på att regeringen kommer att ge klartecken för slutförvaret finns fortfarande en möjlighet att beslutet överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, som då inte prövar själva sakfrågan utan om regeringen i sitt agerande har följt lagstiftningen.

Enligt Johan Swahn har miljörörelsen ännu inte tagit ställning till om de vill lämna in en sådan överklagan.