Energi

Harvard: Skym solen kemiskt för att bromsa uppvärmningen

Foto: Nasa

Genom att fylla den lägre stratosfären med sulfat skulle man kunna reflektera solljuset – och bromsa planetens uppvärmning. Enligt Harvard-forskarna kostar det bara drygt 20 miljarder kronor per år att spraya hela jorden.

Publicerad

En avhandling publicerad i Environmental Research Letters utforskar möjligheterna för att bromsa jordens uppvärmning genom att spraya den lägre stratosfären med sulfat – det vill säga salter av svavelsyra.

Det fungerar som ett konstgjort vulkanutbrott. Vid stora eruptioner har planeten kylts ned effektivt, och vid de största får man förmoda att det utestängda solljuset har bidragit till jordens istider. Askmolnen innehåller bland annat svaveldioxid, som bildar sulfataerosoler. Avhandlingen från Harvard konstaterar att man kan åstadkomma en liknande effekt kemiskt med en så kallad stratospheric aerosol injection (SAI).

Och Harvard-forskarna har kommit fram till att det är mycket billigt att genomföra. Deras beräkningar pekar mot att man skulle kunna spraya hela planeten för så lite som 20.4 miljarder kronor per år – en behandling som skulle upprepas under 15 år.

Men insatsen kommer kräva nya flygplan som kan ta en stor last till hög höjd. Harvard-teamet kallar sin nya flygplanstyp för SAI Lofter. De ska vara utrustade med stora slangar som kan spy ut de volymer sulfatpartiklar som behövs för att agera som en reflekterande barriär mot solstrålningen.

Forskarna anser att flygplanen måste kunna bära 25 ton till 20 kilometers höjd – och det kommer krävas ett hundratal för att leverera aerosolen. Efter samråd med rymd- och flygindustri uppskattar vetenskapsmännen att leveranssystemet skulle kunna stå klart inom 15 år.

Forskarna sticker dock inte under stol med att deras koncept också medför risker, exempelvis att aerosolerna skulle kunna ge torka, påverka jordbruket, bidra till extremt väder på andra platser på jorden – eller påverka vår hälsa negativt.

Vi fäller inget omdöme kring hur önskvärt SAI skulle kunna vara. Vi visar helt enkelt att ett hypotetiskt leveranssystem, om än högst osäkert och ambitiöst, över loppet av 15 år faktiskt skulle vara tekniskt genomförbart ur ett ingenjörsmässigt perspektiv. Det skulle också vara uppseendeväckande billigt, skriver forskarna i sin avhandling.

Arbetet har bland annat kommenterats av Phil Williamson vid University of East Anglia, och han ser lösningen som osannolik.

– Sådana scenarion är fyllda med problem, och att nå en internationell överenskommelse kring att dra igång en sådan insats känns i princip som en omöjlig sak att åstadkomma, säger han till Engineering and Technology.