Energi
Här är solelens mörka baksida
Stort hopp knyts till solceller för framtidens elproduktion. Men även solceller kan skada miljön. Vid tillverkningen används farliga ämnen och stora mängder energi.
Fördelen med förnybara energikällor är att de har en liten påverkan på miljön när de väl är i drift. Men vid tillverkningen kan även sådana anläggningar skada miljön.
När solceller produceras går det åt stora mängder energi. Om elmixen i landet där tillverkningen sker består av en stor andel fossil kraft ger produktionen upphov till koldioxidutsläpp.
Dessutom används små mängder farliga ämnen för att tillverka solceller. Den vanligaste typen av solceller, kiselsolceller, består till ungefär 90 procent av glas, plast och aluminium. Men de innehåller också ofta små mängder silver, tenn och bly.
– Det är ämnen som kan vara giftiga, säger Linda Kaneryd, miljömålssamordnare på Energimyndigheten.
Läs mer:
En annan typ av solceller, tunnfilmssolceller, består till drygt 98 procent av glas, plast och aluminium. Resterande 2 procent kommer från koppar och zink, som kan vara giftiga, samt indium, gallium, selen och kadmium som klassas som farliga material.
Den största risken för läckage av farliga ämnen finns vid gruvbrytningen av råmaterial. Om tillverkningen sedan sker i moderna fabriker med höga miljökrav är risken för läckage därifrån inte särskilt stor.
– Det är dock inte alltid fallet globalt, säger Linda Kaneryd.
Organisationen Silicon Valley Toxics Coalition har tagit initiativ till en rankning av solcellstillverkare efter hur stort ansvar de tar för miljö och arbetsmiljö. I den senaste genomgången fick amerikanska Sun Power högst betyg, tätt följt av tyska Solar World och kinesiska Trina. 16 företag placerades under genomsnittet, bland annat kinesiska Hanergy och koreanska Hyundai.
Läs mer:
2014 gjorde den nederländska miljökonsultfirman Ecofys en analys av kostnader som uppstår från miljöskador från de olika energislagen. Analysen omfattade bland annat klimatförändring, energianvändning, partikelutsläpp, giftighet för människor och användning av jordbruksmark ur ett livscykelperspektiv.
Resultatet visade att stenkol, olja och brunkol hade störst miljökostnader, 82–95 euro per genererad megawattimme. Det är sex till sju gånger mer än solceller, som låg på 14 euro per megawattimme.
Av de förnybara energislagen var det solceller som beräknades ha högst miljökostnad. Vindkraft hamnade på 2 respektive 4 euro per megawattimme för havsbaserade respektive landbaserade anläggningar. Vattenkraft tilldelades den lägsta kostnaden i genomgången, 1 euro per megawattimme, vilket främst berodde på att varje anläggning kan generera stora mängder energi.
Men teknikutvecklingen för solceller går extremt snabbt. Företag och forskare jobbar intensivt för att ta fram bättre och mer resurssnåla paneler. Ecofys-konsulterna konstaterade därför i sin rapport att deras miljökostnader för solceller sannolikt var övervärderade.
Till exempel har användningen av kisel och silver minskat i kiselsolceller under senare år. Trots att varje panel med kiselsolceller består av en liten andel kisel, ungefär 3 procent, ger materialet upphov till nära 70 procent av panelens klimatpåverkan. Det beror främst på att det krävs mycket energi för att rena kislet.
Under de senaste 40 åren har både energianvändning och koldioxidutsläpp från solcellstillverkning minskat kraftigt, enligt en kartläggning av en nederländsk forskargrupp som nyligen publicerades i Nature Communications. För varje fördubbling av den totala installerade solcellskapaciteten minskade energianvändningen med 12–13 procent och växthusgasutsläppen med 17–24 procent.
