Energi
Fullt forskarkrig om slutförvaret – igen
För en månad sedan lämnade KTH-forskarna Gunnar Hultquist och Peter Szakalos samarbetet med professor Mats Boman vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. I onsdags möttes de igen – lika oense som tidigare.
Förra veckan arrangerade statliga Kärnavfallsrådet ett vetenskapligt symposium om de tekniska barriärerna i slutförvaret för använt kärnbränsle.
Det var nästan på dagen fyra år efter den förra internationella konferensen i samma ämne. Då sa en av de internationella experterna, Doktor Ronald Latanision, tidigare korrosionsforskare på amerikanska MIT, nu ledare för konsultföretaget Exponent’s Mechanics and Materials Practice, uppgivet så här:
– Här har ni hållit på i 30 år och kivats om huruvida koppar kan korrodera i syrefritt vatten. Ni måste ta er samman och enas om hur forskningen om kopparkorrosionen ska bedrivas.
Uppmaningen gav resultat. Våren 2010 bildades en referensgrupp som skulle följa ett nytt experiment, lett av Uppsalaprofessorn Mats Boman, med koppar i syrefritt vatten.
– Det är egentligen ett väldigt enkelt experiment. Vi ska stoppa ned kopparbitar i vatten och se om det bildas vätgas, sa Mats Boman då.
Om vätgas bildas skulle det indikera att kopparbitarna korroderade trots avsaknaden av syre.Själva försöken, med åtta olika glasbehållare med kopparbitar och vatten, inleddes 2012.
Men när behållarna öppnades, den första efter en månad, den andra efter tre, den tredje efter sex och den fjärde efter 15 månader, såg man inga tecken på korrosion på kopparbitarna. Däremot visade instrumenten på höga halter av vätgas.
Det fick KTH-forskarna Gunnar Hultquist och Peter Szakalos, de två som först upptäckte att koppar kan korrodera i syrefritt vatten, att anklaga Mats Boman och hans grupp för att inte ha varit tillräckligt noggranna och för att ha använt felaktig utrustning.
Den 17 oktober lämnade Hultquist och Szakalos referensgruppen i vredesmod.
– Vi har gång på gång ställts inför fullbordat faktum om vad som redan har gjorts. Vi har inte fått möjligheten att ge goda råd och förklara vad man bör och inte bör göra för att undvika allvarliga problem med dessa känsliga korrosionsförsök, säger Peter Szakalos.
På konferensen på Industrihuset i Stockholm förra veckan möttes Peter Szakalos och Mats Boman – lika oense som tidigare.
– Det blir en tuff utmaning att lösa alla konflikter mellan forskarna. Det gäller inte bara kopparkapslarna utan också bentonitleran där forskarna inte kommit överens, säger Ronald Latanision till Ny Teknik efter konferensen.
Lars Anders Karlberg
Ingenjörsutmaning
- Att begrava kärnavfallet under jord är säkrare ur många synvinklar, men inte tillräckligt säkert för att hålla radioaktiviteten instängd utan mer skydd än själva berget.
- Det är dessa extra ”barriärer” i form av metallkapslar och bentonitlera som kallas ”engineered barriers” och som forskare och ingenjörer arbetat med i åratal utan att kunna enas om hur problemet bäst ska lösas.
- Den svenska kärnkraftsindustrin har genom sitt gemensamt ägda kärnavfallsbolag SKB satsat mer än 30 miljarder kronor på att utveckla det som i dag kallas KBS3-metoden.
