”En ny väg till bomben”

General Electric planerar tillsammans med Hitachi en anläggning som ska anrika uran med laser enligt den så kallade Silex-metoden. Den har aldrig tidigare använts i stor skala. Kritikerna anser att den öppnar för hemliga anrikningsprojekt i länder som vill utveckla kärnvapen. Fabrikerna kan vara mindre och mer energieffektiva än dagens centrifug­baserade separering. De blir därför svårare att upptäcka.

Det enda som återstår innan anrikningsanläggningen kan konstrueras är en licens från U.S. Nuclear Regulatory Commission. Beslutet tas i augusti och miljöprövningen är redan klar. Kostnaden uppskattas till uppåt sju miljarder kronor.

General Electrics och Hitachi har redan kört en testanläggning för laseranrikning i två år. Om den fullskaliga fabriken för civilt kärnbränsle byggs är det första gången någon lyckats bemästra processen i industriell skala. Fabriken ska kunna producera bränsle till 60 stora reaktorer varje år.

Experiment med flera varianter av isotopseparation med laser har pågått sedan 1960-talet.

Silex, ”separation of isotopes by laser excitation”, är utvecklad av ett australiskt företag. Uranhexafluorid och en hemlig gas utsätts för pulser av laserljus vid en specifik våglängd. Isotopen u-235 separeras då från u-238 genom att atomerna exciteras. Men detaljerna har klassats som topphemliga av de australiska och amerikanska myndigheterna.

– Silexprocessen är en väldigt väl bevarad hemlighet, den tillåter dig att potentiellt tillverka vapen­uran i väldigt små anläggningar. Vad jag har hört har problemen med processen varit materialrelaterade, säger Janne Wallenius, professor i reaktorfysik vid KTH.

Precis som när anrikning görs med centrifuger använder Silexprocessen uranhexafluorid, en förening som är giftig, reagerar våldsamt med vatten och korroderar de flesta metaller.

Många av de få uppgifterna om processen kommer från en översiktlig rapport som gjordes av Los Alamos National Laboratory 2005. Där bedömdes att Silex­processen behövde stora förbättringar när det gällde lasrarna för att bli ekonomiskt hållbar.

Ny anrikningsteknik kan leda till kärnvapenspridning, men åsikterna går isär. Iran är ett av flera länder som har haft ett omfattande forskningsprogram.

– Vi är nära en ny väg till bomben, säger Frank N. von Hippel, en kärnfysiker som har varit rådgivare åt president Clinton.

Andra anser att det fortfarande är möjligt att upptäcka de nya fabrikerna. I Los Alamos rapport konstateras att inspektörer kan använda öronen. ”Lasrar kommer att finnas i närheten. De är bullriga.” De råddes också att titta efter skyddsglasögon.

I augusti 2012 fattar amerikanska myndigheter beslut om den nya metoden att anrika uran ska tillåtas. Kritikerna fruktar att det kommer att göra det lättare för länder som Iran att utveckla kärnvapen.