Vågkraftverk kommer i en rad former. Svenska Corepower Ocean fångar energin med en förankrad boj som rör sig med vågorna.
Ett annat alternativ är OWC-teknik. Förkortningen står för ”oscillating water column” och bygger på att inströmmande vatten trycker ut luft ur en kammare. Energin i luftens rörelse överförs till en generator. Flera länder har olika versioner i drift, bland dem finns Australien, Spanien, Skottland och Irland.
Brittisk-cypriotiska Sea Wave Energy har dock en helt annan teknik i sitt flytande vågkraftverk. Deras Waveline Magnet utgörs av sammanfogade, modulära plastplattor där varje kedja hålls samman av en rigid ryggrad, lite som ett blixtlås.
När vågens kontur fortplantas längs den flytande kedjan så förblir ryggraden tämligen orörlig, och dess hävarmar överför plastdelarnas rörelser till generatorer som sitter inne i den fasta strukturen.
Så fort anläggningen möter en våg läser systemet av vågens storlek och hastighet och finjusterar eluttaget i varje generator längs med kedjan. Det skriver New Atlas.
Elen skickas till land via kabel
Annons
Waveline Magnet ska kunna ta sig an vågor i alla storlekar, och tekniken påverkas inte av tuffa väderförhållanden. Elen kan skickas till land via kabel, plockas ut direkt för exempelvis laddning av elbåtar, eller användas för att framställa vätgas.
Foto: Swel
Efter ett års arbete, med tester av flera prototyper i vågtank, utropar bolaget den egna lösningen till det billigaste alternativet för att alstra grön energi. Livscykelkostnaden (LCOE) för 1 kWh sägs hamna under tio öre.
I rätt miljö ska en anläggning leverera över 100 MW. Men New Atlas noterar att bolagets 32 meter långa prototyp som bäst presterade 1,4 kW under testerna. Enheten vägde samtidigt 1,8 ton, vilket väcker frågan om hur stort och tungt ett vågkraftverk från Sea Wave Energy måste vara för att nå 100 MW?
