Barsebäcks reaktorer monteras ned digitalt

Företaget Westinghouse fick uppdraget att montera ned de interna delarna av reaktortankarna i Barsebäck 1 och 2. Westinghouse går igenom så gott som alla moment i en digital modell innan den verkliga rivningen påbörjas.

Nu söker kärnkraftsverkets ägare tillstånd för rivningen av Barsebäck 1 och 2, tretton år efter stängningen. Hitills har kärnkraftverket haft tillstånd för servicedrift, men lämnar nu in en ansökan till mark- och miljödomstolen om rivning.

Men de interna delarna har redan börjat monteras ned. Förra vintern var Ny Teknik på plats för att se när de första strålkomponenterna flyttades till ett mellanlager på området.

Planeringen av nedmonteringen har pågått i flera år med hjälp av digitala verktyg. Westinghouse har redan haft ett tiotal liknande uppdrag utomlands.

– Vi har digitaliserat allt förberedelsearbete. När det handlar om gamla anläggningar får vi bara vanliga ritningar, så vi bygger upp 3d-modeller och går igenom alla förberedelser digitalt, var vi ska lägga kapsnitten, hur vi ska sätta upp verktygen och hur vi ska genomföra alla arbetsmoment, berättar Mats Olsson, marknadsansvarig på Westinghouse.

Även logistiken planeras i de digitala modellerna. Hur avfallsbehållare ska placeras, vilken väg saker ska transporteras och var verktyg ska läggas.

Enligt Mats Olssons beräkningar är det bara 7 procent av avfallet från kärnkraftverk som är kontaminerat av radioaktivitet så att det avger strålning. Men de sju procenten står för 70 procent av kostnaden för rivningen.

Det beror främst på att de kontaminerade delarna måste hanteras på ett strålsäkert sätt och personalen måste undvika onödiga stråldoser. Dessutom måste kontaminerade delar packas i strålsäkra behållare av stål eller betong.

– Behållarna är väldigt dyra, de kostar mer än en halv miljon kronor styck, sedan tillkommer hanterings- och lagringskostnaden, säger Mats Olsson.

Därför använder Westinghouse de digitala modellerna för att planera packningen av behållarna så bra som möjligt. Det gäller att få in mycket material så att antalet behållare kan hållas nere, samtidigt som varje behållare inte får bli för tung.

Westinghouse uppskattar att ungefär 16 sådana behållare kommer att kunna sparas in tack vare den digitala planeringen vid rivningen av Barsebäck 1 och 2. Totalt sett behövs ändå 65 behållare för lagring och transport av interndelarna.

När den digitala modellen av reaktorhallen har byggts upp kan rivningspersonalen inspektera omgivningen i virtual reality innan jobbet görs på riktigt.

När byggnadsdelar ska rivas kan utrymmena fotograferas eller skannas i förväg med gammakamera, som ger tvådimensionella bilder som visar var strålningsnivåerna är höga. Informationen kan sedan matas in i 3d-modellen så att rivningspersonalen i vr kan planera sitt arbete med så låga strålningsdoser som möjligt.

Westinghouse har även planer på att använda ar, augmented reality, för att strålningsnivåerna ska visas direkt i ar-glasögonen och fästas vid den verkliga omgivningen.

– Tekniskt finns allt framme i dag, men vi har inte gjort någon tillämpning på det än. Men det är inte långt borta, säger Mats Olsson.