Avgörande test om kopparkorrosion

- Vi är nöjda med det här upplägget. Det är det första seriösa försöket att göra om Gunnar Hultqvists experiment på 1980-talet och det som han och jag publicerade 2007, säger Peter Szakalos till Ny Teknik.

Peter Szakalos anses jämte sin läromästare Gunnar Hultqvist vara en av Sveriges främsta korrosionsforskare. Han har en doktorsexamen i korrosionsvetenskap från KTH 2004.

KTH-forskaren Gunnar Hultqvist kunde på 1980-talet visa att koppar kunde korrodera i syrefri miljö, vilket tidigare ansetts omöjligt.

Hans experiment med koppar nedsänkt i rent, syrefritt vatten visade att det bildades vätgas och det vände upp och ned på all tidigare kunskap i ämnet.

Framför allt skapade det en het debatt om den svenska metoden att slutförvara kärnbränsle i kopparkapslar 500 meter ned i urberget.

Om Gunnar Hultqvist har rätt skulle det innebära att kopparkapslarna inte är lika hållbara som kärnkraftsbolagens säkerhetsanalyser visar.

Problemet är att ingen annan forskare eller forskargrupp har kunnat upprepa Hultqvists resultat och på SKB har man sett med misstänksamhet på Hultqvists och Szakalos argument i den infekterade debatten om säkerheten i det planerade slutförvaret av använt kärnbränsle.

Nu ska Mats Boman i Uppsala, professor i oorganisk kemi, och hans kollegor på Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, reda ut frågan en gång för alla.

- Det är egentligen ett väldigt enkelt experiment. Vi ska stoppa ned kopparbitar i vatten och se om det bildas vätgas, säger Mats Boman till tidningen Lagerbladet.

Lagerbladet är en informationstidning till invånarna i Östhammars och Oskarshamns kommuner utgiven av kärnkraftbolagens gemensamma avfallsbolag SKB, det företag som har ansvar för slutförvaringen av allt gammalt kärnbränsle från de svenska kärnkraftverken.

- Vi har utgått från Gunnar Hultqvists försök och det går egentligen ut på att leta efter vätgas, säger Mats Boman.

Experimentet inleddes för några veckor sedan och ska pågå i ett års tid. Därefter ska resultaten analyseras.

Så här går det till enligt reportaget i Lagerbladet.

1. Bitar av koppar stoppas ned i en glasburk med syrgasfritt vatten.

2. Burken är omsluten av en behållare med rent kväve.

3. Om koppar reagerar utan tillgång till syre ska det enligt Gunnar Hultqvist bildas vätgas och kanske en hittills okänd kopparförening.

4. Burken försluts med ett palladiummembran, som har egenskapen att den stänger in all gas – utom vätgas som lätt kan passera igenom.

5. Om det bildas vätgas i behållaren med koppar och vatten kommer vätgasen att vandra genom membranet och upp till den övre delen av experimentuppställningen.

6. Där sitter två tryckmätare. Kommer det vätgas registreras det som en tryckhöjning.

7. Med hjälp av en masspektrometer kan man sedan avgöra om det verkligen är vätgas som finns i systemet.