Renaults utmanare i C-segmentet (eller Golf-klassen som vi till vardags kallar den) är Mégane Sport Kombi, som med en snygg design och ett förmånligt pris försöker plocka poäng i denna tuffa klass.
C-segmentet står för närmare 50 % av alla sålda bilar i Europa. Det är ett veritabelt getingbo av märken som alla har en ambition att störa Volkswagens framfart i försäljningsstatistiken, men det är ingen lätt uppgift. Hittills har ingen lyckats och inte heller den fjärde generationen Renault Mégane verkar ha riktigt vad som behövs, i alla fall om man ska tro de europeiska journalisterna. Dags för mig att kolla upp vad som fattas.
Designmässigt så påminner Renault Mégane Sport Kombi mycket om den större Renault Talisman som jag testade förra hösten. Det handlar om en ordentlig uppryckning från föregående modell och det har vi att tacka en svensk designer för. Ansvarig för Renaults C-segments design är nämligen svenska Agneta Dahlgren.
Jämfört med sin föregångare så ser den senaste generationen betydligt kraftfullare och sportigare ut. Med en spårvidd på 1,59 meter så är den bredast i segmentet men med en höjd av knappt 1,45 meter också en av de lägre. Ljusarrangemanget fram med C-formade LED-varselljus samt de utdragna LED-bakljusen, bidrar till det sportiga intrycket. Det här är en riktigt snygg bil från alla vinklar.
Renault Mégane delar faktiskt plattform med de större Talisman och Espace, vilket inte bara märks på bredden utan även på längden. Den mäter närmare 4,63 meter och axelavståndet är drygt 2,71 meter. Det bidrar till ett riktigt bra innerutrymme där man har gott om plats i framsätet och relativt bra utrymme i baksätet för två vuxna av medellängd. Mina 197 cm kändes en aning för hoptryckt för att vara riktigt bekvämt.
Interiört är miljön riktigt ombonad. Instrumentpanelen domineras av den stora beröringskänsliga pekskärmen i mitten, R-LINK 2. Precis som i Talisman och Espace innehåller den en mängd olika funktioner. Man kan ställa in upp till 6 olika profiler som kontrollerar färgen på interiörbelysningen och stolsinställningen. Testbilen var dessutom utrustad med en riktigt bra ljudanläggning från BOSE.
Jag upplevde den en aning plottrig och hade lite svårt att navigera mellan alla menyer, men det är säkert något man lär sig efter ett tag och som alla pekskärmar blir den givetvis snabbt full av fingeravtryck. Det finns dock genvägar som underlättar. Volym och kanalkontrollen sitter bakom ratten, precis som i gamla Laguna och det fungerar riktigt bra. Materialkvaliteten har höjts rejält från föregångaren men är i vissa fall inte riktigt i klass med t.ex. VW Golf och Opel Astra. Heads-up displayen är av typen plastbricka som fälls upp. Här föredrar jag projektering på rutan istället.
Framsätena är riktigt bekväma med bra stöd i alla leder förutom sittdynans längd för långa förare. Testbilen var utrustad med ett massagesäte som definitivt inte tillhör de allra bästa. Istället för att ”knåda” ryggen kändes det mer som om någon satt bakom mig och knuffade mig i ryggen. Den funktionen stängde jag omedelbart av. Ambitionen var ju bra, men…
Bagageutrymmet är med 580 liter inte klassledande med baksätet uppfällt, men inte långt ifrån. Med baksätet nedfällt sväljer den 1 695 liter på ett närmaste plant underlag. En finess är att den främre passagerarstolens ryggstöd går att fälla framåt och gör det därför möjligt att frakta föremål upp till 2,7 meter.
Testbilen var utrustad med en riktigt fin 4-cylindrig bensinmotor på 130 hk. 0-100 km/h klarar den på 10 sekunder blankt och toppfarten på 197 km/h räcker gott och väl för våra svenska förhållanden. Den blandade förbrukningen ska vara 5,4 l/100 km enligt Renault. Själv klarade jag att hålla mig runt en halv liter över detta, vilket är riktigt bra. CO2 värdet vid blandad körning är 122 g/km.
Körmässigt bjuder inte Renault Mégane Sport Tourer på någon större överraskning. Det är en bekväm bil på landsväg men inte särskilt underhållande om man vill köra aktivt, där den har en tydlig tendens att understyra i snabba kurvor. Motorn arbetar fint tillsammans med den 7-stegade EDC-växellådan med dubbelkoppling. Man kan välja mellan olika körprogram som anpassar bilens egenskaper samtidigt som belysningen och instrumenten ändras. Lite som Volvo haft sedan 2010. Väljer man toppmodellen Mégane GT så får man inte bara en 1,6 liters bensinmotor på 205 hk utan även samma fyrhjulsstyrning som vi hittar i Renault Talisman.
Säkerhets- och förarstödsystemen har förbättrats avsevärt från föregående modell. Numera är Mégane utrustad med samma lösningar som vi hittar i de större modellerna och i de flesta konkurrenterna.Här finns bl.a. en autobromsteknik som fungerar mellan 30-140 km/h och ett filvarningssystem som styrs av kameror som känner igen väglinjerna och avger ett brummande ljud från högtalarna på den sida där man korsar linjen istället för styr tillbaka.
Renault Mégane Sport Kombi startar på 179 900 kr för Life-versionen med 100 hk. Priset på testbilen, 1.2 Energy TCE 130 EDC Automat med Bose-paketet, är riktigt humana 231 900 kr och något jag rekommenderar att satsa på. Vill man ha mer prestanda och tuffare utrustning så får man betala från 282 900 kr för GT modellen med 205 hk.
Summering
Renault Mégane Sport Tourer har en bit kvar till bästa konkurrenterna. Det är en snygg bil men som inte levererar mer än den behöver. Vissa lösningar kunde ha gjorts bättre och då talar jag om ett större utbud av aktiva förarstödsystem som aktivt hjälper till istället för bara varnar, bättre kartfunktion i navigationen och ett tredelat baksäte istället 60/40 split.
Att Renault Mégane Sport Tourer hamnade först på 14:e plats i vårt Europaindex, känns spontant lite orättvist. Men det är en riktigt tuff klass och kraven på känsla samt utrustningsnivå har ökat en hel del de senaste åren. Fast det är ju mycket vi motorjournalister som ställer de kraven, kanske inte så mycket konsumenterna.
FOTO: Håkan Nilsson
