Krönikor
Den elektriska framtiden tycks avlägsen för bilbranschen
Med tanke på hur det har låtit de senaste åren efter utsläppsskandalen Dieselgate kanske någon trodde att tillströmningen skulle bli omfattande, skriver Johan Kristensson. Foto: Unsplash
ANALYS. Att bilbranschen fortfarande talar med kluven tunga gällande viljan till omställning har blivit tydligare än någonsin. Endast ett fåtal bolag vill skriva under på att endast sälja nollutsläppsbilar – om två decennier, skriver Johan Kristensson.
Onsdagen tillägnades transporter på klimattoppmötet i Glasgow. En av överenskommelserna som presenterades handlar om att accelerera omställningen till utsläppsfria personbilar och skåpbilar.
”Tillsammans ska vi arbeta för att all nyförsäljning av personbilar och skåpbilar ska vara nollutsläppande globalt till 2040, och inte senare än 2035 på ledande marknader”, står det i överenskommelsen.
Med utsläppsfria menas i detta fall det som kommer ur avgasröret, vilket i praktiken innebär elbilar och vätgasdrivna bränslecellsbilar.
Framtiden är elektrisk?
Med tanke på hur det har låtit de senaste åren efter utsläppsskandalen Dieselgate kanske någon trodde att tillströmningen skulle bli omfattande. Olika varianter av mottot ”Framtiden är elektrisk” har haglat när bolagen har kommunicerat sina strategier.
Men som Ny Teknik rapporterade i tisdags så ställde sig många bilbolag tveksamma till att skriva under överenskommelsen, av olika skäl.
Och nu har vi facit: Totalt elva av världens hundratals biltillverkare ansåg att de kunde skriva under på ett mål om endast utsläppsfria bilar 2040. Bland dem är flera små och okända bolag som de indiska elbilstillverkarna Etrio Automobiles och Gayam Motor Works samt bolivianska Quantum Motors.
Av de stora bjässarna undertecknade endast kinesiska BYD, amerikanska Ford och General Motors, brittiska Jaguar Land Rover, tyska Mercedes-Benz samt svenska Volvo Cars, som ju vill vara ett renodlat elbilsmärke redan 2030.
Toyota och Volkswagen säger nej
Världens två största tillverkare, tyska Volkswagen (VW, Audi, Seat, Skoda, Porsche) och japanska Toyota ville inte vara med.
Inte heller BMW, Stellantis (Peugeot, Chrysler, Opel, Citroën), Honda, BMW, Nissan, Renault, Hyundai, Mitsubishi eller de övriga kinesiska jättarna bortsett från BYD.
Å andra sidan finns inte heller renodlade elbilsbolag som Tesla, Nio, Byton eller Fisker med bland undertecknarna.
Av världens knappt två hundra självständiga länder var det endast 23 regeringar som skrev under, däribland Sverige. De två största bilmarknaderna USA och Kina ville inte skriva på.
Överenskommelsens legitimitet kan därmed ifrågasättas på många vis.
Kolkraft, laddinfrastruktur, motorfabriker?
Som bilbolagschef kan man säkert finna relevanta skäl till varför enbart nollutsläppsfordon inte är möjligt eller önskvärt om två decennier: Räcker batteriproduktionen till? Spelar elbilar någon roll om Kina fortsätter bygga ut kolkraft? Och hur kommer det egentligen att gå med utbyggnaden av snabbladdare på den eritreanska landsbygden?
Eller handlar det om att de trots allt innerst inne inte vill skriva under något som i ett svep gör alla fabriker för tillverkning av förbränningsmotorer till avvecklingsprojekt?
En sak är i alla fall klar: Sällan har väl gapet mellan vad många bolag kommunicerar utåt (”Framtiden är elektrisk”) – respektive är beredda att skriva under på – varit tydligare.
