Är det dags för statsbilar igen?

Nyligen slog en spännande nyhet ned. Polen ska i modern tid få ett inhemskt märke. Ett statligt stött bolag ska med hjälp av Geely bygga elbilar i landet. Något som alltså innebär att dessa kommer vara ”släkt” med Volvos kommande modeller.

Det polska initiativet är inte heller ensamt. För några månader sedan visade den turkiska bilbranschens samriskbolag, statligt stöttade Togg (Türkiye’nin Otomobili Girisim Grubu) upp sin första elbil, och i Vietnam är ambitionerna med det inhemska märket Vinfast skyhöga.

Gemensamt för dessa tre länder är att de har en betydande bilindustri och därmed en hel del kompetens, men industrin producerar enbart åt andra märken. Nu verkar det alltså som att dessa länder vill kapitalisera på sina tillgångar och de har sålunda skapat elbilen som nationalistiska industriprojekt.

”Det enda sättet att göra en liten förmögen i bilindustrin är att börja med en stor.” Det är ett talesätt som länge användes som en lustifikation för att beskriva bilbranschen. Det är dyrt, komplext och enorma trösklar att ta sig över. Ta Saab Automobile som exempel. Bra produkter med många finfina lösningar – men inte blev det plus i kassan för det.

Polsk bil helt på Geelygrund

Men så här är det inte riktigt längre. Med elbilen har komponenter och plattformar blivit mer lättillgängliga. Samarbeten för att hålla kostnader nere har förvisso varit något man länge hållit på med, men nu har det gått längre än så. Och det har alltså gjort att Vietnam, Turkiet och nu senast Polen sett att morgondagens bilindustri mycket väl kan innehålla märkesbidrag från just deras länder.

EMP, Electromobility Poland, planerar att bygga en polsk bil helt på Geelygrund. Man tar alltså in komponenter och viss expertis från Kina, men ämnar producera det på hemmaplan under egen flagg.

En drivkraft är nationalistisk, men även att få fram elbilar som polacker faktiskt har råd med. Det här är något som man som svensk kan relatera till. Volvo är en nationalklenod och var en gång i tiden svenska folkets bil, men med prislappar som i dag alltmer liknar de som tyska direktörsvagnar har känns det Göteborgsbaserade märket långt från folkligt.

Att introducera nya märken, kan det fungera? Ja varför inte. Ta Kina som praktexempel. När landet bestämde sig för att satsa på bilindustri såg man först till att reglera till sig fördelar. Alla utländska bilföretag blev tvingade att skapa samriskbolag med ett kinesiskt, ofta statsägt, och samma sak för att få sälja bilar. På så sätt skulle den egna befolkningen och industrin få elbilskompetens.

Nästa steg var att starta egna märken och efter en tid av inhemsk konkurrens – dags för att exportera.

I år har det fullkomligen exploderat med kinesiska märken i Europa. BYD, Aiways, MG, Ora, Nio, Xpeng, Hongqi, Way och Voya är en del av dem.

Statsbilar inget nytt

I Turkiet, Polen och Vietnam hoppar man över de första stegen, börjar direkt med egna märket och trycker på gasen. Och varför skulle exempelvis en polsk elbil med samma komponenter som Volvo inte kunna vara ett attraktivt alternativ för bilköpare även utanför Polen?

Statsbilar är inte något nytt. Det var ju Hitler och arbetarrörelsen i Tyskland som grundade det som blev Volkswagen. Nu kanske vissa säger: ”Jag kommer aldrig köpa en bil som är sprungen ur eller har koppling till en totalitär regim.” Och visst, det är inget man ska blunda för. Men ser vi till modern tid har kinesiskt ägande inte fått folk att överge Volvo eller strunta i MG.

Om de möjligheter som elektrifieringen nu ger gör att vi får rita om industrikartan återstår att se. Dock är det ingen självklarhet att de traditionella tillverkarna ska vara de som dominerar i Europa per automatik. Vem vet, i framtiden kanske försäljningslistan toppas av modeller med turkiskt eller polskt ursprung?

Fotnot: Geely, som äger Volvo, Polestar, Lotus med flera, är ett privatägt kinesiskt bolag – inte statskontrollerat. MG ägs dock av SAIC som är statsägt.