”Undantagsregel för markarbete skapar gråzon i grundvattenfrågor”

Aktörer som kommuner, regioner, exploatörer, fastighetsbolag, bolag för el- och kommunikationsförsörjning, Trafikverket, gruv- och täktbolag med flera påverkas av grundvattenlagstiftning vid byggnation under markytan. 

Dagens grundvattenlagstiftning är kostnadsdrivande och illa anpassad till samhällets behov av anläggande och byggnation under mark. Rigid lagstiftning reglerar all bygg, täkt och gruv-verksamhet som påverkar grundvatten, och tillstånd krävs enligt miljöbalken. 

Vi är många i branschen som upplever situationen som problematisk och vill uppmana regeringen att inleda arbete med att skapa en mer förutsebar och rättssäker lagstiftning anpassad efter dagens samhällsbehov.

Syftet är lovvärt och enligt miljöbalkens anda att skydda och bevara naturen till efterföljande generationer, men effekten av en för rigid lag blir i stället att många mindre projekt utförs i skymundan på oklar juridisk grund och under bristande tillsyn. 

Det är dåligt för alla parter och kan inte vara lagstiftarens mening. Vi är många i branschen som upplever situationen som problematisk och vill uppmana regeringen att inleda arbete med att skapa en mer förutsebar och rättssäker lagstiftning anpassad efter dagens samhällsbehov. Detta behöver också bidra till förenklade och mer effektiva tillståndsprocesser.

Grundprincipen i dag är att all grundvattenbortledning är tillståndspliktig och kräver juridisk prövning i mark- och miljödomstol. I princip innebär detta bland annat att en kortvarig, grund schakt för ny vattenledning i jordbruksområde kräver samma juridiska prövning som en tunnel i en storstadsmiljö. Vi menar att detta är orimligt och sätter många verksamhetsutövare i en sits att begå miljöbrott utifrån dagens lagstiftning.

I dagens system finns ett undantag från tillståndsplikt enligt 11 kap 12 § miljöbalken, vilken innebär att tillstånd inte krävs om det är uppenbart att det inte finns någon risk för skada på allmänna och enskilda intressen. Dess tillämpbarhet är dock omstridd och olika praxis råder i olika verksamheter och regioner. 

Att undantagsregeln tillämpas i sådan stor omfattning beror på att det saknas alternativ till en tillståndsprocess med betydande kostnader (miljontals kronor) och som tar orimligt lång tid (ofta 1–2 år i sin helhet) även för mindre ingrepp.

Användandet av undantaget kan dels innebära stora fördyringar av den utövade verksamheten och dels juridiska risker och konsekvenser för verksamhetsutövaren. Det kan också leda till bristande tillsyn och att risker för att orsaka skador i omgivningen förbises. Undantagsregeln är trots detta ofta använd i brist på andra lämpliga/rimliga möjligheter.

Undantagets skrivning och etablerad praxis gör dock många gånger arbetssättet och positionerna krystade och verksamhetsutövare klamrar sig fast vid sin egen eller konsulters tolkning av om enskilda och allmänna intressen kan skadas. Att undantagsregeln tillämpas i sådan stor omfattning beror på att det saknas alternativ till en tillståndsprocess med betydande kostnader (miljontals kronor) och som tar orimligt lång tid (ofta 1–2 år i sin helhet) även för mindre ingrepp.

I en uppdaterad lagstiftning bör det finnas möjlighet att anpassa utredningsbehov och prövning efter storleken och riskerna för negativ påverkan och skador. Verksamhetsutövare behöver ges möjlighet att kunna anmäla åtgärder med begränsade risker istället för att förlita sig på en undantagsregel med mycket oklar tillämpning. Detta skulle ge större juridisk trygghet för verksamhetsutövare och ge myndigheter, allmänhet och andra intressen inblick i denna typ av verksamheter. 

För samhället möjliggörs också en bättre kontroll av risker och tillsyn. Liknande möjligheter till anmälan finns redan i dag för andra typer av vattenverksamhet av mindre omfattning (exempelvis bortledning av ytvatten), men alltså inte för grundvatten.

Dagens situation är otillfredsställande, oförutsägbar, rättsosäker och kostar mycket för samhället. Vi uppmanar därför regeringen att ta initiativ till en översyn av grundvattenlagstiftningen för att få den bättre anpassad efter dagens samhällsbehov.

Svenska Geotekniska Föreningens grundvattensektion genom

Niklas Blomqvist, fil mag, hydrogeolog

Linn Ödlund Eriksson, civilingenjör, hydrogeolog

Rickard Hulling, advokat miljörätt

Mer att läsa

Nytt tekniksprång förlänger vattenkraftens livslängd

Alla jublar inte över återstarten av enorma pumpkraftverket

Nära 40 meter lera till berget – så kan E6:an byggas upp igen