”Tillfälliga ’sandlådor’ gör nytta – men löser inte EU:s problem”

Den tidigare ECB-chefen Mario Draghis rapport om hur den europeiska konkurrenskraften har halkat efter USA och Kina har rivit upp svallvågor i diskussioner om hur Europa förhåller sig till ny teknik och innovation.

Allt fler talar om den europeiska förkärleken för att reglera teknologier som ännu är i sin linda som en viktig orsak till att vår del av världen tappar mark. När även svenska innovationsjättar som Ericsson larmar om att regleringar gör det omöjligt att bedriva viktig forskning och utveckling i Europa bör det stå klart för alla att problemet är akut. 

I Bryssel såväl som på nationell nivå lyfts nu policyverktyget ”regulatoriska sandlådor” fram som ett svar på problemet. Alla medlemsstater uppmanas skapa sina egna sandlådor: ett temporärt undantagstillstånd där företag får större frihet att testa nya idéer och ny teknik kring ett område där det ännu råder stor osäkerhet om vad som är tillåtet.

Tanken med en regulatorisk sandlåda är att uppmuntra innovation, och samtidigt måna om lärande och innovationsfrämjande regelutveckling. I en regulatorisk sandlåda kan innovationer testas i verkliga miljöer utan att hindras av befintliga regelverk. På så sätt kan tillsynsmyndigheter och företag lära sig hur tekniken fungerar, vilka risker den medför och hur regleringen kan anpassas för att gynna både samhället och den teknologiska utvecklingen.

Sandlådorna är med andra ord tänkta att skapa utrymme för experiment och innovation utan att skada konsumenter eller marknad. Exempel från Storbritannien och Singapore visar att proaktivt arbete i ”sandlådan” kan släppa fram nya lösningar inom hårt reglerade områden som finansiella tjänster och ai, och därigenom gynna såväl nationell konkurrenskraft som värdefull teknikutveckling.

Svenska myndigheter bör bejaka det här verktyget, och vi behöver tydligare ringa in när och hur det kan komma till nytta. En ny rapport, Regulatoriska sandlådor som policyinstrument, från Entreprenörskapsforum ger en grund till detta arbete genom att sammanfatta europeiska erfarenheter från det här området. 

Vi ser tre viktiga utgångspunkter för att lyckas med en regulatorisk sandlåda: 

1. Väl valt verksamhetsområde. Regulatoriska sandlådor kan göra nytta i situationer med stor osäkerhet kring tillämpliga regelverk eller när multijurisdiktionella förhållanden föreligger, det vill säga när det finns ett stort behov av att förstå hur olika regelverk samspelar. Sådana områden finns inom till exempel ai och energi.

2. Tydlig avgränsning. För att reducera osäkerhet på ett effektivt sätt behöver det göras så tydligt som möjligt för alla parter vilka frågor och vilken teknik som omfattas av sandlådan. 

3. En implementering som gör verktyget så konkurrensneutralt som möjligt. De fördelar som ett medverkande företag kan få i form av försprång på en ny marknad måste balanseras mot en ”free-riding” -problematik där de företag som medverkar lägger ned ett arbete som även gynnar nuvarande och framtida konkurrenter. Kriterier för att delta måste utformas på ett objektivt sätt, och inträdesprocessen vara öppen och transparent. En regulatorisk sandlåda bör även vara utformad med krav på kunskapsdelning och resultatspridning som säkerställer att alla marknadsaktörer ges möjlighet att dra nytta av lärdomarna.

Men rapporten visar också på begränsningar med den här modellen som lösningen på ett europeiskt och svenskt regleringsproblem.

Att inrätta en regulatorisk sandlåda kräver betydande kapacitet och resurser. Den tillfälliga karaktären kan fungera för relativt små, avgränsade innovationsprojekt men ger inte tillräckligt stabila villkor för att stimulera rejäla satsningar på forskning och utveckling.

Det går helt enkelt inte att se de regulatoriska sandlådorna som en generell lösning på de breda problem som uppstår genom överambitiös reglering och nitisk implementering av EU-lagstiftning. Sverige och Europa behöver ta krafttag för att komma till rätta med grundproblemet – detta behöver göras genom breda reformer snarare än tillfälliga besök i sandlådan. 

Anders Broström, vd Entreprenörskapsforum och professor vid Göteborgs universitet 

Enrico Deiaco, forskningsledare Entreprenörskapsforum