”Teknikämnet tynar bort i skolan”

Teknikämnet har haft svårt att finna sin plats i skolan. Det infördes förhållandevis sent som ett eget ämne i samband med den nya läroplanen 1980. Sedan dess har det kämpat med att finna sin egen identitet och hävda sin särart i skolan. Nu för ämnet en tynande tillvaro i skolan.

Enligt Skolverket är det bara sju procent av tekniklärarna i årskurs 7-9 som har tillräcklig utbildning i ämnet och 70 procent av dem saknar helt teknikutbildning. Vi kan alltså se en situation framför oss där det finns någon enstaka utbildad tekniklärare på en vanlig högstadieskola och på många kan det helt saknas.

I den bilden finns också, anser Lärarförbundet, grundorsaken till varför ämnet är relativt osynligt i skolorna. Det är lätt att ett ämne hamnar i skymundan när det bara finns någon enstaka lärare på skolan som är utbildad i det.

I skolan råder stenhård konkurrens om de knappa resurser som finns. Så länge det finns elever som inte klarar kunskapskraven exempelvis i matematik eller svenska krävs det mycket integritet av denne ende lärare i teknik för att föra fram krav på mer undervisningstimmar eller inköp av mer pedagogiskt material till ämnet. Det gäller hur rättmätiga dessa krav än är ur ämnets synpunkt. Det krävs en hel del för att någon enstaka lärare ska orka hålla en tekniksal eller det teknikmaterial som behövs i gott skick, när det är så mycket annat som ska göras och när sådana insatser sällan leder till någon uppskattning under ett lönesamtal.

Bristen på utbildade tekniklärare gör alltså ämnet osynligt i lärarrummet och på skolledarexpeditionen. När ett ämne inte har någon längre historia eller tradition, och när ingen eller få lärare finns för att samlas kring det, blir resultatet det vi ser idag – teknikämnet håller till någonstans i skolans utkant.

Vad bör göras åt detta? Svaret är enkelt. Vill vi ha fler tekniklärare får vi betala vad det kostar. I dag tjänar en civilingenjör i genomsnitt 41 000 kr i månaden, medan en tekniklärare (grundskollärare) bara får 26 500 kr. För 30 år sedan, när teknikämnet infördes, var gapet mindre, men på grund av både statlig och kommunal misskötsel under många år har det ökat. Den student som väljer mellan att gå en tekniklärarutbildning eller på en teknisk högskola är räknekunnig, och förstår snabbt vad det innebär för livsinkomsten. Det krävs med andra ord ganska mycket av idealitet hos studenten för att välja lärarutbildningen i stället för ingenjörsutbildningen.

Det är huvudmännen, staten förr i tiden och kommuner och fristående skolföretag i dag, som under många år försummat att betala för lärare så att eleverna får god tillgång till utbildade lärare i alla skolans ämnen. Ingenting har förmått att ändra på det – vare sig Skolinspektionens rapporter eller Lärarförbundets upprepade varningar om den lärarkris vi nu hamnat i. Vi har kommit till ett läge där ett helt ämne håller på att tyna bort på grund av huvudmännens ovilja att betala vad som krävs.

Först och främst behöver alla lärare få högre löner. Skillnaderna mellan exempelvis lärare och civilingenjörer är oskäliga och speglar ingenting annat än ansvarslös hållning från de som har haft möjlighet att förändra detta. Där huvudmännen fallerar måste staten till slut också gripa in. I de ämnen där bristen är extra stor, som teknikämnet, behöver löneökningarna bli än större.

Men det är inte bara höjda löner som krävs. Dessutom måste de lärare som finns i dag beredas möjlighet att bredda sina behörigheter mot teknik och andra bristämnen, med full lön under studietiden. Vi har sett alltför många tomma platser på Lärarlyft därför att studievillkoren varit för dåliga – inget annat än full lön under studietiden är därför acceptabelt. Det krävs åtgärder nu – teknikämnets nedgång kan inte hejdas på annat sätt.

Eva-Lis Sirén, förbundsordförande Lärarförbundet