”Sveriges ingenjörskultur ger ett unikt försprång i ai-racet”

Diskussionen om Sveriges roll i ai-utvecklingen handlar ofta om hur vi kan utveckla egna språkmodeller, tillverka halvledare eller anlägga ai-datahallar i landet. 

Egna språkmodeller är viktiga, men ger oss ingen internationell position. Processorfabriker och ai-datahallar är nästintill oviktiga. Men det som kommer att ge oss än frontposition i ai-revolutionen, det är hur vi tillämpar den nya tekniken. Och där har vi, genom den svenska ingenjörskulturen, ett försprång.

Sverige är redan i dag ett föregångsland i digitaliseringen, och det land i Europa som producerat flest tech-enhörningar, det vill säga företag med ett marknadsvärde över en miljard dollar, per capita.

I en artikel om det svenska exemplet i New York Times intervjuas en lång rad ekonomer, entreprenörer och riskkapitalister, såsom förre chefen för europeiska centralbanken, Mario Draghi, Klarnas grundare Sebastian Siemiatkowski och Niklas Zennström, grundare av Skype och numera vd för riskkapitalbolaget Atomico. Artikelns slutsatser kan sammanfattas i tre punkter som ses som avgörande för de svenska framgångarna:

 1. Det tidiga 90-talets insatser för att öka medborgarnas tillgång till hemdatorer och internet, med insatser som subventionerade personaldatorer och kraftiga satsningar för utbyggnad av infrastruktur.

2. Traditionen av samfinansierad innovation mellan näringsliv och stat genom högskolor, offentliga pensionsfonder och myndigheter som Vinnova.

3. Det svenska välfärdssystemet som sänker ribban för entreprenörer som vill ta en risk. I Sverige kan man säga upp sig från sitt jobb för att starta ett företag utan att för den skull riskera sina barns möjligheter till utbildning och tillgång till hälsovård. Det innebär också att människor ur fler samhällsklasser är benägna att starta företag.

I dag, 30 år senare, är digitaliseringen inte längre en framtidsvision utan ett faktum. Nu står vi inför nästa industriella revolution, ai-revolutionen. Så vad är då 2020-talets och ai-utvecklingens motsvarighet till förutsättningarna som fanns och sattes på plats i Sverige på 90-talet?

Två av punkterna från New York Times lista är fortfarande relevanta, de som handlar om förutsättningar för entreprenörskap och innovation, men en är det inte. Ai kommer inte med de höga trösklar som digitaliseringen gjorde. Vi behöver ingen ny hårdvara, och vi behöver inte lära oss ny teknik. 

Vi ställer frågor och delar ut uppgifter, ai svarar och utför. På så sätt är det inte svårare än att arbeta med en kollega. I stället är den avgörande faktorn, menar jag, hur vi organiserar vårt arbete och – än mer – hur vi samarbetar.

Ai erbjuder en automatisering av enahanda och tidskrävande intellektuellt arbete, på samma sätt som industrialiseringen erbjöd detsamma för manuellt arbete. Förväntningarna på ai är att efterfrågan på kvalificerad och strategisk mänsklig kompetens inte kommer att minska, snarare tvärtom. Däremot kommer de enklare arbetsuppgifterna att försvinna helt.

Det här kommer att bli ett stort problem i företag med en hierarkisk arbetskultur, som är vanligt i andra industrinationer. Om endast de erfarna, äldre kollegorna får ägna sig åt de strategiska problemen blir de yngre snart överflödiga. Hur utvecklar man då ny senior och strategisk kompetens?

Där har vi i Sverige ett unikt försprång i den svenska ingenjörs- och samarbetskulturen. Vi har för vana, på ett sätt som kollegor från andra länder ofta uppfattar exotiskt, att inkludera hela gruppen i problemlösningen, oavsett titlar och hur länge sedan det var vi tog vår examen.

Jag minns när det agila arbetssättet var ett nyetablerat begrepp och jag storögt berättade om det för min pappa, redan då en mycket erfaren ingenjör som i dag skulle passerat 90-års-strecket om han inte olyckligt gått ur tiden. När han lyssnat klart nickade han instämmande samtidigt som han såg aningen förbryllad ut. ”Ja, jo, det är ju så där har vi ingenjörer alltid har gjort”, sa han. Det var det arbetssättet hans äldre kollegor lärde honom när han själv var nyutexaminerad, och som de lärt sig – ett perspektiv som sträcker sig över ett sekel. Alla deltog i problemlösandet, allas röster fick höras.

Detta är alltså ett sätt svenska ingenjörer samarbetat på i generationer. Och det är med det förhållningssättet vi snabbt – snabbare än i andra länder – kan dra nytta av ai:s möjligheter, vare sig det handlar om att accelerera innovation, effektivisera produktion eller starta framtida exportsuccéer.

Våra historiska och framtida framgångar bygger alltså, hur gärna vi än vill tro det, inte på att vi har smartare ingenjörer och utvecklare än andra. Det bygger på att vi har en smartare samarbetskultur.

Dan Bergh Johnsson, innovationschef, Omegapoint

läs mer

Teknikchefen: ”Vi vill vara den mest attraktiva arbetsgivaren”

Bråket bland AI-experterna: Har utvecklingen kört i väggen?

Industriveteranen om ai-skiftet: energifrågan blir avgörande