DEBATT
”Svenska kraftnäts metod underskattar vindkraftens effektbidrag”
DEBATT. En av metoderna Svenska kraftnät använder i sin årliga rapport om kraftbalansen skapar missförstånd om vindkraftens betydelse, skriver Lennart Söder, KTH.
Annons
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Svenska kraftnät rapporterar varje år, i sin Kraftbalansrapport, till regeringen om situationen kommande vinter. Där använder man en metod kallad ”Effekttillräcklighet enligt statisk metod”. Denna metod har indikerat en ”försämrad kraftbalans” under de tio senaste åren.
Problemet är att man inte alls kan dra den slutsatsen från den metoden. Om man använder samma metod för att beräkna tillgängligheten för vindkraft och kärnkraft så ger metoden i stället en ”förstärkt kraftbalans” under de senaste åren.
Såväl data som resultaten från denna metod missuppfattas ofta. Risken med detta är att fel beslut om nödvändiga investeringar i det svenska kraftsytemet tas, inklusive att vindkraftens möjliga bidrag underskattas.
Metoden säger ingenting om ”risk för elbrist” eftersom detta inte ens beräknas. Importbehovet har i verkligheten kraftigt minskat under 2000-talet.
Metoden beräknar hur mycket effekt som behöver importeras:
- Under den timmen med den högsta elförbrukning som kan inträffa under ett normalår eller under den mest extrema timmen vart 10:e eller 20:e år (det vill säga en mycket ovanlig situation).
- Om: Vindkraften producerar på en nivå som överskrids under 90 procent av tiden, tillgänglighetsfaktor 9 procent.
- Om: Kärnkraften producerar på en genomsnittlig nivå (90 procent), vilken är den nivå som underskrids under cirka 38 procent av tiden.
- Om: Även andra kraftslag producerar på en given procent av installerad effekt.
Detta innebär (med de värden Svenska kraftnät använder) att det är cirka 96 procent sannolikhet att kärnkraften och/eller vindkraften skulle ge högre effekt än det som antas, och detta vid den mest extrema timmen under normalår alternativt 10- eller 20-årsvintern.
Och frågan är inte ”effektbrist” utan ”behov av import” vid dessa mycket osannolika enstaka timmar. Det vill säga metoden säger ingenting om ”risk för elbrist” eftersom detta inte ens beräknas. Importbehovet har i verkligheten kraftigt minskat under 2000-talet.
Annons
Problemet är att såväl använda data som resultaten från denna metod under de senaste åren ofta missuppfattas, men detta beror på att man använt helt olika metoder för kärnkraft och vindkraft.
Om man använder samma metod för dessa kraftslag (samma sannolikhet att det antagna effektbidraget underskrids), så ska vindkraftens effektbidrag ändras från 9 procent till 27,6 procent. För effektbidraget så innebär det för vindkraften cirka 100 MW/TWh och för kärnkraft cirka 124 MW/TWh.
Men såväl den nuvarande tillämpningen som att enbart använda mer relevanta parametrar ger fortfarande mycket tveksamma resultat. Svenska kraftnät började 2019 i stället använda den mycket bättre ”probabilistiska metoden”.
Man skrev då i sin kraftbalansrapport: ”traditionellt används i rapporten Kraftbalansen på den svenska elmarknaden en statisk metod för att beskriva den nationella effektbalansen. Metoden jämför direkt förväntad tillgänglig produktion med förbrukningsprognoser. Denna metod har vissa begränsningar: bara topplasttimmen undersöks, och flöden mellan elområden och länder, samt utländska produktionsresurser beaktas inte. Därför inkluderas nu en probabilistisk metod, som belyser effekttillräckligheten i Sverige på ett annat sätt. Denna typ av modellering för att mäta risken för effekt-brist används på flera håll i världen, bland annat av Entso (en organisation av europeiska stamnätsägare, reds anm), och det är sannolikt att en sådan metod framöver blir viktigare framöver även för Svenska kraftnät.”
Jag håller helt med om detta. Denna metod ger mycket mer relevanta svar.
Min slutsats är att när vi nu har den probabilistiska metoden, som direkt kopplar till beslut och metoder från EU, Entso-E, Energimarknadsinspektion och Regeringen, så har jag svårt att se varför man skulle använda den ”statiska metoden” över huvud taget.
Att kunna ”jämföra olika år” är knappast relevant med de tillgänglighetsfaktorer som används i tillämpningen av denna metod. Ändrar man dessa på ett relevant sätt, och använda samma metod för vind- och kärnkraft, blir resultatet att kraftbalansen stärkts på senare år i stället för försvagats.
Lennart Söder, professor i elkraftsystem, KTH
