DEBATT
”Solvärmens potential är inom räckhåll – vad vill energiministern?”
Maria Röske, ordförande för organisationen 100 % Förnybart.
Pressbild
DEBATT. Trots betydande klimatpåverkan och begränsade resurser utgör Sveriges värmebehov en blind fläck i den energipolitiska debatten. En satsning på modern solvärmeteknik är en av de lägst hängande frukterna – ändå saknas politisk vilja att skörda, skriver Maria Röske på organisationen 100 % Förnybart.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Energidebatten
präglas allt för ofta av ett ensidigt fokus på en fråga i taget. Medan all
kraft har lagts på elsystemets utmaningar och möjligheter, saknas diskussion om
hållbara alternativ för att möta vårt värmebehov. Av Sveriges totala
energianvändning på omkring 380 TWh utgör uppvärmning av fastigheter ungefär
100 TWh, vilket är mer än hela transportsektorn.
Ungefär hälften av detta
värmebehov tillgodoses i dag med fjärrvärme, där biobränslen står för knappt
hälften och förbränning av avfall för ungefär en fjärdedel. Men fjärrvärmen i
Sverige har också inslag av fossil energi, inklusive torv.
En enkel åtgärd vore att bredda skatteavdragen för grön teknik till att också gälla renodlade solvärmeanläggningar. I dag kan installation av solvärme enbart komma i fråga för skatteavdrag som del av en kombianläggning med minst 20 procent elproduktion. Varför denna inskränkning av teknikneutraliteten?
Potentialen att komplettera
med solvärme i landets fjärrvärmenät är samtidigt stor. Energimyndigheten
har visat att det vore ekonomiskt lönsamt att ersätta hälften av biobränslen i
fjärrvärmen med system där solvärme kombineras med säsongslager. Sammantaget
skulle solvärme motsvarande 11 TWh kunna installeras. Det är alltså en ansenlig
energimängd som har glömts bort, trots att en övergång till solvärme både kan sänka
kostnaderna och är långt mycket mer miljö- och klimatsmart än att låta
bränslepannor garantera värmetillförseln.
Solvärme
är också en förbisedd energikälla för landets villabestånd, där fokus de
senaste åren har riktats mot solceller. Det snabbt växande intresset för
solceller är i sig mycket positivt för att stötta elproduktionen i landet. Men
när hushåll kombinerar solceller med eluppvärmning är det att gå över ån efter
vatten. Solvärme har tre gånger så hög verkningsgrad som solel. Och det är
framförallt värme som hushållen behöver. Hushållselen utgör enbart 25–30
procent av energianvändningen i en villa. Resterande energibehov utgörs av
uppvärmning och varmvatten.
En
tredje bortglömd sektor är industrins värmebehov. Snart sagt allt vi konsumerar
har tillförts värme under produktionsfasen. Generellt utgörs industrins
energibehov till tre fjärdedelar av värme, och en fjärdedel av el. Även här
finns alltså en mycket stor potential för solvärme.
Trots
detta finns ingen politisk uppbackning för solvärme i Sverige, varken i form av
planeringsmål eller investeringsbidrag som skulle kunna hjälpa till att knuffa
in tekniken på marknaden. Internationellt är situationen
annorlunda. Solvärmen är på god väg att bli till en tredje
investeringsvåg i förnybar energi, efter vindkraft och solceller. Sedan
millennieskiftet har produktionen av solvärme internationellt ökat från en
kapacitet på ca 60 GWh till ca 560 GWh.
För
att få fart på marknaden i Sverige krävs att solvärmen inkluderas i de
marknadsstöttande system som finns för annan förnybar energi. En enkel åtgärd
vore att bredda skatteavdragen för grön teknik till att också gälla renodlade
solvärmeanläggningar. I dag kan installation av solvärme enbart komma i fråga
för skatteavdrag som del av en kombianläggning med minst 20 procent
elproduktion. Varför denna inskränkning av teknikneutraliteten?
När
det gäller solvärme i fjärrvärmesystem har Energiföretagen
lyft behovet av ett investeringsstöd i syfte att skapa en
teknikutveckling, etablering och mognad för storskalig solvärme i kombination
med säsongslager. Regeringen talar vitt och brett om att stötta investeringar i
kärnkraft. Men varför ett ensidigt intresse för elproduktion, när vårt behov av
värme till industri och fastigheter är långt större?
Är
det så att polariseringen i energidebatten har gjort att politiken, oavsett färg, prioriterar reformer med tydliga konfliktlinjer för att
vinna röster? Ett energislag som det inte finns något motstånd mot får då
heller ingen politisk draghjälp. Är energiminister Busch beredd att lyfta
blicken, ta ett helhetsgrepp om energifrågan och föra den politik som behövs
för att bryta dödläget för svensk solvärme?
Maria
Röske, ordförande 100 % Förnybart
DELTA I DEBATTEN
Vill du skriva en debattartikel eller en replik?
Kontakta Ny Tekniks debattsida på debatt@nyteknik.se
Tänk på detta:
• Texten ska vara unik för Ny Teknik.
• Texten ska vara max 4 000 tecken inklusive mellanslag.
• Undvik förkortningar och utropstecken.
• Peka ut och beskriv ett problem eller en lösning, samt hur du eller ni vill lösa problemet eller ta vara på möjligheten.
• Var tydlig med vem du eller ni debatterar med och varför.
• Bifoga gärna porträttbild och ange fotobyline.