”Snabb utveckling mot dator överlägsen människan”

Automatiseringens effekter har diskuterats mycket de senaste åren, med larmrapporter om att jobben försvinner. En viktig utgångspunkt har varit boken ”The Second Machine Age” av ekonomerna Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee. Deras budskap är att smarta datorprogram och robotar kommer att revolutionera arbetsmarknaden.

För att hålla uppe sysselsättningen behöver vi ställa om utbildningssystemet så att vi människor blir bättre på nischer där datorerna än så länge inte kan konkurrera med oss: ledarskap, personlig service, kreativitet och flexibilitet. Vi behöver också någon form av medborgarlön för att ge en trygghet till alla som slås ut, tillfälligt eller permanent, i den stora omställningen.

Motargumenten är starka: Automatisering har pågått länge och har hittills inte lett till att en minskad andel lönearbetar. Det vi har sett är att automatiseringen skapar vissa tydliga vinnare, nämligen de som tillverkar den teknik och de program som lätt når globala marknader. Deras höga inkomster spiller över på den övriga ekonomin.

Den globala handeln pressar också många priser. Sammantaget ger det konsumtionsutrymme för personalintensiva tjänster, som restaurangbesök, turism och personliga tränare. Knappast branscher där det krävs några dramatiska utbildningssatsningar.

Självklart kan det behövas förändringar i utbildningssystemet, men det har ständigt ställts om utifrån samhällets behov. Ett grundscenario för många ekonomer är därför att det vi ser är en ny fas i den ständiga förändring som har pågått i åtminstone 150 år. Det finns alltid anledning att förbereda sig för framtiden, men inte mer än vanligt. Men åtminstone två andra scenarion är värda att ta på allvar.

Ett andra scenario är att vi nu står inför så stora och snabba förändringar att vi inte hinner med att omskola personal och omstrukturera branscher. En stor omvandling av transportbranschen på grund av självkörande fordon avlöses direkt av en stor omvandling av restaurangbranschen på grund av matlagnings- och serveringsmaskiner, därefter försvinner mängder av omsorgsyrken för att vi hellre har en robot som finns på plats dygnet runt och så vidare.

Det finns fortfarande mycket för människor att göra, men många hinner knappt ställa om förrän nästa bransch börjar massavskeda.

Ett tredje scenario är en mycket snabbt accelererande utveckling, där program och robotar snart klarar att sköta i princip allt som människor kan. Utvecklingen av datorprogrammet AlphaGo som just nu slår en av världens främsta go-spelare illustrerar hur det kan gå till. Programmet har tränat sig själv till att bli en överlägsen spelare, genom att gå igenom gamla matcher, träna mot andra go-datorer dygnet runt och i slutänden genom att träna mot sig själv (eller varianter av sig själv).

Om datorer uppfinner smartare datorer, som uppfinner ännu smartare datorer, så kan vi snart vara inne i en blixtsnabb utveckling där det bara är en tidsfråga innan människor är underlägsna i allt.

Om maskiner inom ett par årtionden kan sköta allt vi behöver i livet, inklusive att bygga nya maskiner, så är frågan varför vi ska bekymra oss om framtidens arbetsmarknad. Om mina barnbarn blir vuxna i en värld där livets nödtorft och en del därtill ordnas kostnadsfritt av maskiner, så kan de ägna sig åt lek, idrott, barnuppfostran, alla sorters kulturella aktiviteter, politik (om vi inte överlåtit det till datorer av säkerhetsskäl) och mycket annat. De kan finna sammanhang och mening i att göra sådant som gör dem själva och deras medmänniskor lyckliga.

Det konkreta vi kan göra inför de tre scenarion jag beskriver är att förbereda oss på det första, genom helt normala omställningar av utbildning och annat för att möta den arbetsmarknad som vi ser precis framför oss. Men det är inte helt fel om vi inleder en diskussion om hur våra liv ska se ut om det andra eller tredje scenariot förverkligas.

Andreas Bergström

Vice vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores